Staffan Westerberg blev rikskänd med sina barnprogram på 1970- och 80-talet, bland annat ”Vilse i pannkakan” och ”Lillstrumpa och Syster Yster”. Han har kallats "mannen som förstörde en hel generation" på grund av sin okonventionella stil och handgjorda dockor.
Den produktive regissören och manusförfattaren har fortsatt arbeta in i det sista. Så sent som förra året sattes Westerbergs teaterrevy ”Har vi kapacitet, madame” upp på Löfnäs Gård i Sundborn, och i sommar sätter Norrbottensteatern upp ”Kabaré solstugan – ett avsked med bulleribång” baserad på texter av Staffan Westerberg.
Staffan Westerberg växte upp i Luleå och började redan som barn klistra ihop små dockor som han satte upp föreställningar med. Efter studenten flyttade han till Stockholm för att satsa på skådespeleri. Han tillbringade några år som scenelev på Östgötateatern, där han också började skriva och regissera barnteater.
Detta utvecklades sedan till de barnprogram med dockor han gjorde för SVT under 70- och 80-talen. I en intervju har Westerberg beskrivit tv:n som en ”miniatyrteater i varje hem”.
Mest ihågkommen är han troligen för ”Vilse i pannkakan” från 1975, ett surrealistiskt barnprogram som Westerberg skrev och spelade in tillsammans med producenten Christoffer Barnekow, med musik av Thomas Wiehe. Programmet fick kritik för att vara vänstervridet och helt enkelt för konstigt. På 90-talet kom ytterligare en våg av kritik då barnen som såg programmet hade vuxit upp – och sade sig vara traumatiserade.
Men Westerberg har fått upprättelse. Bland annat tilldelades han Mensapriset 2001 för att ha gjort svenska barn intelligentare med sina program.
Under 2018 och 2019 ställdes Staffan Westerbergs pappdockor, trätavlor, ljudinspelningar och manuskript ut i en turnerande utställning. När GP träffade honom inför återkomsten till Luleå konsthall reflekterade han över bilden av honom själv och hans verk.
– Antingen förstår man sig på mig eller så gör man det inte. Då är kanske utställningen en hjälp på traven. Sedan kanske man ser att det var en ganska fin gubbe som har hållit på här på jorden och funderat över saker och ting.
Westerberg har även skrivit dramatik för Dramaten, Stockholms stadsteater, Norrbottensteatern, Uppsala Stadsteater och Teater Brunnsgatan Fyra, där han hade flera samarbeten med poeten Kristina Lugn.
Han skrev även flera föreställningar för Folkteatern i Göteborg, bland annat ”Snällpelle eller Jakten på den försvunna ängeln” från 1985, ”Tala som regn: en oklok cabaret” från 1991 och ”Det blödande pepparkakshjärtat” från 1994.