Artikeln i korthet
Tisdagen den 4 augusti 2026 påträffar anhöriga kvinnan livlös i sommarhuset på Sollenkroka. Kroppen bär spår av stick- eller skärvåld.
Pojkvännen flyr från platsen i kvinnans
kajak men grips av polis på en båt vid Marholmen den 4 augusti 2026 efter en intensiv sökinsats. Han anhålls därefter misstänkt för mord.
Under polisförhör medger mannen att ett gräl uppstod om huruvida han skulle åka hem eller stanna på ön.
Han svarar inte på polisens fråga om han faktiskt erkänner mordet.
Den mördade kvinnan skulle få besök av sin familj i sommarhuset på ön Sollenkroka.
De ringer redan kvällen innan, måndagen den 3 augusti, utan att få svar vilket är ovanligt. En granne säger att han ser kvinnan och hennes nye pojkvän gå ner för att ta ett bad vid midnatt. När familjen inte får svar på tisdagsmorgonen stiger oron och de åker ut till ön där de hittar kvinnan inne i sommarhuset, död.
Det tar inte mer än nio minuter innan pojkvännens namn larmas ut och sökandet efter honom inleds. Från början vet man inte om han är misstänkt eller brottsoffer.
Polisen håller då möjligheten öppen att även han har angripits av en gärningsman.
Men pojkvännen, en 57-årig man från Stockholm, har stängt av sin mobiltelefon, packat förnödenheter, paddel och flytväst och gått 300 meter till den mördade kvinnans kajak och paddlat över till ön Marholmen.
– Jag bär med mig det jag behöver. Och sen så åker jag i väg, berättar han senare i förhör.
På Marholmen gömmer han kajaken i skogen och simmar vidare ut till en liten båt som ligger förtöjd en bit ut.
– Jag hittar en plats och blir där. Och så kommer liksom chocken över det jag har gjort.
Där ligger han och trycker, blöt och frusen, när polisen upptäcker honom från en helikopter med värmekamera. Efter 33 timmars sökande är det inte längre någon tvekan – han är misstänkt för mordet.
Inga tecken på tumult
När polisen kommer till huset, som består av två separata huskroppar, står båda dörrarna vidöppna. I övrigt bär det mörkbetsade sommarhuset inga uppenbara spår av tumult. Grillen är övertäckt, Grythyttanmöblerna står i ordning kring bordet på trädäcket och parasollet är nedfällt. Inte heller köket bär några tydliga spår av bråk. På köksbordet ligger flera läsglasögon.
Kvinnan har skador från stick- eller skärvåld men polis och tekniker hittar inget uppenbart mordvapen på platsen. Ett tiotal beslag gjordes direkt, bland annat köksknivar, men tekniker arbetar fortfarande på platsen och det kommer att vara avspärrat en längre tid.
Mordvapnet eller vapnen saknas fortfarande. Polisen har inte dykt i vattnet utanför Sollenkroka. Vattnet är djupt och det är inte riskfritt att dyka och eftersom de tekniska undersökningarna av fynden pågår för fullt inväntar utredningen svaren innan de vidtar andra åtgärder.
– Teknikerna arbetar metodiskt och tar rum för rum, säger åklagare Emma Olsson.
Dödsorsaken är inte heller fastställd.
De håller bland annat förhör med personer i den misstänktes närhet. Även om mannen inledningsvis gjorde vissa medgivanden så har han inte utvecklat svaren i senare förhör.
– Vi hoppas att han vill berätta mer och att vi får fram ett motiv och får svar på alla frågor. Han är den viktigaste pusselbiten.
Samtidigt, säger Emma Olsson, måste de ha en vattentät utredning som håller hela vägen även om mannen väljer att inte berätta.
– Utredningen måste bära sig själv.
Egna orden om bråket
Mannen har själv berättat vad som ledde till ett gräl innan mordet.
Han beskriver den korta men intensiva relationen som kärleksfull men under senare tid också präglad av konflikter. Han berättar för polisen att han mår dåligt över att grälen får honom att säga hårda ord som han inte menar och som inte går att ta tillbaka.
– Det blir gällande. Jag kan liksom inte, jag kan inte komma ur det.
Paret hade varit på ön i drygt två veckor. De hade badat, solat, tränat, lagat mat och ”njutit av sommaren”. Men på morgonen då flickvännens familj ska komma uppstår en konflikt.
Upprinnelsen till bråket är en diskussion om hans vistelse på ön och om han skulle vara kvar eller åka hem.
– Jag skulle väl åka hem, säger han.
Sedan vill han inte utveckla sin berättelse mer.
– Det är inte liksom att jag vill slingra mig, Bara att jag inte kan sätta ord på det. [...] Det tar stopp.
Pedantisk – och svår att komma nära
Vänner och bekanta till den misstänkte som Expressen pratat med säger samstämmigt att de är förvånade och chockade över mordmisstankarna. Samtidigt är bilden av honom inte helt entydig. En vän beskriver honom som en person som gärna hade djupa samtal och pratade om sina känslor.
– Samtidigt, när man försökte komma nära honom så var det som att något tog emot och han drog sig undan.
Han tog sitt jobb inom konstvärlden på stort allvar. Han hade ingen formell konstutbildning och beskrivs som helt självlärd.
– Han hade jobbat sig upp och hade väl gjort en klassresa. Han var väldigt passionerad kring sitt jobb, berättar vännen.
Jobbet gav honom en ”kulturell valuta” i det sociala livet. Dessutom var han vältränad och hade en bra lön och han hade inte svårt att träffa kvinnor.
Ett utmärkande drag som flera personer återkommer till är att han kunde vara fyrkantig och pedantisk. En tillgång i jobbet men inte nödvändigtvis i privata relationer.
– Hanterar man konst för flera miljoner kronor så måste man vara pedantisk och noggrann. Jag uppfattade honom som väldigt kompetent och bra på sitt jobb, säger en bekant.
En samborelation slutade med en infekterad tvist om en lägenhet, som ledde till att kvinnan ringde polisen och anklagade mannen för psykiskt våld.
Relationen med den mördade kvinnan beskrivs som intensiv.
– Vi noterade att det gick fort fram och fick höra att de redan hade diskuterat att flytta ihop, berättar en vän.
När mannen får en rak fråga från polisen om han erkänner eller förnekar mord slingrar han sig.
– Det är ju uppenbart vad som hänt. Jag kan inte säga något mer. För jag tycker det är för hemskt. Jag är inte liksom där.