Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | JURIDIK
Sedan oktober 2025 driver jag Walving-Lundberg Business Court, ett skiljedomsinstitut med en division för svensk rätt och en division för tvister där parterna har avtalat om shariabaserade regler.
Verksamheten har bedrivits öppet i snart ett år. Senaste veckan har medier och politiker upptäckt den. Och sociala medier. Det varnas för parallell rättskipning, islamisering och ett hot mot den svenska rättsstaten.
Men kritikerna missar det mest grundläggande:
Svenska domstolar kan redan i dag ge verkan åt shariabaserade avtalsvillkor.
Om två parter införlivar bestämda islamiska rättsprinciper i sitt avtal kan en svensk domstol tolka och tillämpa avtalet även i den delen. Det gäller så länge saken är sådan att parterna själva får bestämma över och villkoren inte strider mot tvingande svensk rätt eller ordre public.
Shariabaserade regler får alltså redan rättslig betydelse inom den svenska rättsordningen. Vårt skiljedomsinstitut skapar ingen ny rätt och inför inget främmande rättssystem. Det erbjuder specialisering.
Svenska företag väljer varje dag privata skiljenämnder i stället för allmän domstol. De utser själva sina skiljedomare och bestämmer vilka rättsregler som ska ligga till grund för bedömningen. Skiljedomsinstitut är en förträfflig konstruktion som kompletterar allmänna domstolar.
När företag inom byggande, sjöfart eller internationell handel väljer tvistlösare med särskild kunskap anses det rationellt och effektivt. När muslimska parter väljer ett forum med kunskap om islamiska rättsprinciper beskrivs samma specialisering som ett hot mot Sverige.
Varför ska avtalsfriheten gälla alla – utom muslimer?
Vår verksamhet, som för övrigt förvaltas av en stiftelse, prövar civilrättsliga tvister genom skiljeförfarande. Båda parter måste ha avtalat om att tvisten ska prövas där och om vilka regler som ska användas.
Vi dömer inte i brottmål. Vi beslutar inte om vårdnad, försätter inte någon i konkurs och upplöser inte svenska äktenskap. Vi har inga offentliga maktbefogenheter, men våra skiljedomar blir juridisk bindande.
Jag valde beteckningen shariadomstol när verksamheten lanserades. Det var avsiktligt. Ordet förklarar verksamheten betydligt effektivare än ”skiljedomsinstitut”, ett begrepp som få utanför jurist- och näringslivskretsar vet vad det betyder.
Det verkligt intressanta är att vår modell är sekulariserande, inte radikaliserande.
Religiöst grundad konfliktlösning förekommer redan i Sverige. Den sker ofta informellt genom imamer, familjer, klaner och slutna religiösa miljöer. Där kan insynen vara obefintlig, parternas rättigheter oklara och gränsen mot socialt tvång svår att kontrollera.
Genom att flytta dessa tvister till ett organiserat skiljedomsinstitut förs de in i en rättsligt reglerad struktur, baserad på frivillighet. Förfarandet dokumenteras. Tvingande svensk lag sätter gränserna.
Vi tar därmed makt från informella religiösa auktoriteter och placerar tvistlösningen under juridisk kontroll.
Det är också ett skäl till att jag, som kristen jurist, kan vara en tillgång. Jag tillhör ingen muslimsk klan och företräder ingen moské. Religiöst sakkunniga får bedöma innehållet i islamiska rättsprinciper. Min uppgift är att värna neutraliteten, svensk rätt och ett korrekt skiljeförfarande.
Självklart finns risker. Socialt och religiöst tryck kan göra ett formellt samtycke ofritt. Kvinnor kan befinna sig i ett sämre förhandlingsläge. Men det är argument för tydliga rättssäkerhetskrav och öppen granskning – inte för att lämna konfliktlösningen åt informella strukturer bakom stängda dörrar.
Nu diskuteras förbud innan kritikerna ens har satt sig in i vad verksamheten gör.
Ett sådant förbud väcker en enkel fråga: Vilken generell rättsprincip vill man ändra?
Ska företag inte längre få välja specialiserade skiljedomare? Ska parter förbjudas att införliva religiösa eller kulturella regler i sina avtal? Eller ska just muslimer undantas från en avtalsfrihet som fortfarande ska gälla alla andra?
Muslimer har inte rätt att ställa sig över svensk lag. Men de har samma frihet som andra under svensk lag.
Antingen gäller avtalsfriheten alla.
Eller så är den inte en frihet, utan ett privilegium för dem vars värderingar majoriteten redan känner sig bekväm med.
Mattias Walving-Lundberg
jurist och grundare av Walving-Lundberg Business Court
Läs även