Westerberg är kanske främst känd för tv-programmen ”Vilse i pannkakan” och ”Lillstrumpa och Syster Yster” på 1970- och 80-talen. Men han har även gjort avtryck med sitt arbete med Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, där han arbetade nära poeten Kristina Lugn.
Westerberg växte upp i Luleå men flyttade efter studenten till Stockholm för att ägna sig åt teater. I och med den surrealistiska ”Vilse i pannkakan” blev han ett slags symbol för 70-talets kulturradikalism och fick dras med epitetet ”Mannen som förstörde en hel generation”.
– Kritiken gick nog ut på att de inte förstod vem Staffan var. De förstod liksom inte det fantasifulla spelet med att en vuxen spelar barn. De fattade inte poängen och då blev det obehagligt, säger musikern Thomas Wiehe som jobbade på ”Vilse i pannkakan” och “Med örat på jorden”.
Satte avtryck
Utöver dockteaterprogrammen som sändes i tv arbetade Westerberg även med scenteater och var engagerad vid bland annat Dramaten, Stockholms stadsteater, Riksteatern, Norrbottensteatern och Uppsala stadsteater.
”Staffan var en underbar person. Underbar att umgås med, underbar att jobba med. Vi saknar honom väldigt mycket”, skriver bandet Amason, som samarbetade med Westerberg i en julkonsert, i ett sms till TT.
Regissören Maria Blom lärde känna Westerberg när hon som 19-åring jobbade på Dramaten. Hon uppskattade hans sinnrikt berättade historier med ”jättemycket humor och knas”, men de retade även upp folk, säger hon.
– Han var så personlig, vågade vara sig själv och tillät saker att vara lite skitiga och livliga. Sådant retar upp människor.
Westerberg var en känslig person som tog illa vid sig av att folk skrev elakt om honom, berättar Blom. För henne var han väldigt viktig.
– Det är häftigt med konstnärskap som sätter avtryck, där man får lite tuggmotstånd.
Avskedsföreställning
Westerbergs sista föreställning blev teaterrevyn ”Har vi kapacitet, madame?” som sattes upp på Löfnäs Gård i Sundborn i fjol. I sommar sätter Norrbottensteatern upp ”Kabaré solstugan – ett avsked med bulleribång” som bygger på hans texter.
Thomas Wiehe och Westerberg höll kontakten sporadiskt under åren. Exempelvis sågs de 20 år efter “Vilse i pannkakan”.
– När vi satt på restaurang så frågade jag honom: ”Ja, Staffan, vad ska det stå på din gravsten nu då?” ”Ja, det blir nog ’Vilse i pannkakan'”, sade han.
Staffan Westerberg blev 92 år.