Den tidigare partiledaren för Socialdemokraterna, Håkan Juholt, besökte i veckan den gamle moderatledaren Gösta Bohmans gravplats på Rådmansö. Där ligger han begravd tillsammans med sin fru Gunnel.
I stället för att visa respekt, vilket är det enda anständiga skälet till att besöka en gravplats, valde Håkan Juholt att hänga över gravstenen och ösa ut Socialdemokraternas valbudskap om att ett samarbetet med Sverigedemokraterna är dåligt.
För att citera Carl Bildt (M): ”Juholt bör ta en lång paus från offentliga framträdanden. Det finns saker man helt enkelt inte gör.”
Håkan Juholt blev i mångas ögon mindre. Mindre av en diplomat och mer av en tölp. Han valde dessutom att förvanska historien. Han menade nämligen att Socialdemokraterna ansåg att Gösta Bohman var en “representant för en anständig höger” när han var ung.
Gösta Bohman (M) är en hjälte inom Moderaterna. Han tog över ett 10-procentsparti i kris och lämnade efter sig Sveriges största högerparti. Han förde in Moderaterna på en framgångsrik och frihetlig kurs som än i dag präglar partiet.
Få inom Socialdemokraterna hade under 1970-talet beskrivit Gösta Bohman i positiva ordalag (eventuellt med enda undantag för Olof Palme).
Socialdemokraterna under 1970-talet hade – precis som Moderaterna – en tuff och polariserad retorik. De varnade för att Gösta Bohman stod för ett kallt och egoistiskt samhälle och en slakt av välfärden. Men också för en farlig högerpolitik som Liberalerna (dåvarande Folkpartiet) och Centerpartiet borde hålla anständigt avstånd till.
I en riksdagsdebatt i juni 1975 anklagade Olof Palme Moderaterna för demokratiska svagheter. Den dåvarande statsministern sade bland annat: “Symboliskt markeras detta av att man (Folkpartiet) här går hand i hand med Moderaterna, som ju i det längsta bekämpade hela det demokratiska genombrottet.”
I ett annat riksdagsprotokoll från i mars 1976 anklagar Olof Palme Gösta Bohman för att företräda en reaktionär politik. I samma debatt användes ord som “tagelskjorta”, "juggernaut" och “ideolusk”.
Synen på Moderaternas roll i svensk politik under Gösta Bohman kan sammanfattas med Marita Ulvskog (S) bevingade ord om den borgerliga valsegern 1976 som bröt 44 år av Socialdemokratiskt maktinnehav: “Det kändes som en statskupp”.
Ett tydligt syfte under 1970-talet var att splittra borgerlig valsamverkan. Det kan liknas med Socialdemokraternas bevekelsegrunder 2026. Och visst måste det anses vara en legitim politisk taktik. Men håll det långt borta från gravplatser.