I gamla familjealbum är det inte ovanligt att finna bilder på personer som besöker bortgångna anhörigas gravar. Inte sällan togs dessa foton kort innan den långa resan över Atlanten, till Nord- eller Sydamerika. Ett sista tillfälle då minnet av de döda kunde hedras, och ett sätt att bevara minnet av förfäderna.
Det var lite överraskande att se den tidigare partiledaren, ambassadören och riksdagsledamoten Håkan Juholt (S) göra ett bidrag till den här genren. Men han besökte inte någon anhörigs grav och han ska nog inte emigrera till Amerika inom kort.
Graven hör till den tidigare moderatledaren Gösta Bohman och hans fru Gunnel. På en bild utlagd i sociala medier lutar sig Juholt över graven. I inlägget skriver han: ”I min ungdom var Bohman moderatledare. Konservativ, med kniv och ofta avbildad i sin båt, med måsar flygande över huvudet. Representant för en anständig höger.”
En målerisk hyllning, så hedervärt av Juholt. Men syftet är förstås inte så anspråkslöst och nobelt. Hyllningen används för att säga något om dagens höger. Dagens höger, usch, inte anständig, och hur ser den ut om 20 år? Juholt oroar sig, och vad skulle egentligen Bohman säga?
Vi kan förstås spekulera i vad de döda skulle säga om vår samtid. Men vi kan inte fråga dem. Vi kan inte heller med säkerhet veta. Därför bör vi avstå från att göra de döda till billig rekvisita i våra inlägg i sociala medier.
De är inte våra redskap redo att användas med syfte att förhärliga oss själva och få några extra gillamarkeringar. Ett mått på vår inneboende anständighet är i själva verket hur vi beter oss i närheten av deras gravar.
Efter uppmärksamhet av det negativa slaget ändrade Juholt visserligen inlägget. Men han tycks inte förstå vad kritiken gäller. Som han förklarar för Aftonbladet: ”Jag beklagar att jag vidrörde stenen. När jag förstod att det kunde uppfattas som respektlöst bytte jag ut den till en annan där jag står bakom stenen.”
Att luta sig över en gravsten, i synnerhet en som inte hör till vår egen släkt, för en käck bild i sociala medier är en form av bristande respekt. Men likt en gäst på middagen som kissat i ett hörn av matsalen och erbjuder sig att i stället utföra behoven i en blomkruka inser inte Juholt det normbrytande i det han gjort.
Kan inte någon som bryr sig om Juholt förklara för honom att det inte är var han står i bilden som spelar roll utan att han gör de döda till föremål för ett inlägg i en pågående valrörelse?
Att blanda in de döda, i synnerhet vid deras gravstenar, och göra sig till uttolkare av vad de egentligen skulle ha tyckt är ett intellektuellt fattigdomstecken. Juholt behöver inte leta länge för att hitta en levande moderat som kan svara honom. Gösta Bohman kan inte göra det.