Den 17 juli presenterade EU-kommissionen Electrification Action Plan (EAP) som syftar till att påskynda elektrifieringen i EU. EAP kan ses som ett steg i en bredare utveckling där mer makt över energipolitiken flyttas från medlemsstaterna till europeisk nivå. Förslaget kommer nu att behandlas av Europaparlamentet och EU:s ministerråd. Under denna process kan förslagen ändras innan de slutligen antas och blir en del av EU:s regelverk.
EU-kommissionen föreslår flera förändringar som kan få stora konsekvenser för svenska elkunder. Bland annat vill kommissionen gynna el framför naturgas och införa krav på effektbaserade elnätsavgifter som ska styra när hushållen använder el.
För svenska hushåll, som redan är starkt beroende av el kan det innebära både högre kostnader och ökade krav på att anpassa vardagen efter elsystemets behov.
Elektrifieringen är viktig för både klimatet och Europas energiförsörjning, men takten i omställningen måste ta hänsyn till samhällets anpassningsförmåga. Det är inte rimligt att vältra över kostnaderna för omställningen på elkunder utan hänsyn till deras möjligheter att anpassa sin elanvändning.
Svenska elkunder är särskilt sårbara eftersom de använder betydligt mer el per person än elkunder i många andra europeiska länder. Man kan därför fråga sig varför kostnaderna för att balansera ett elsystem med brist på planerbar produktion i vissa medlemsländer i så hög grad ska bäras av svenska elkunder. Om EU vill bygga ett robust och konkurrenskraftigt energisystem behöver också länder med underskott på stabil elproduktion ta ansvar för den egna försörjningstryggheten. Att skicka notan till elkunder i länder som redan har investerat i planerbar elproduktion är varken en långsiktigt hållbar eller rättvis lösning.
Europeiska kommissionen vill enligt förslaget även införa krav på effektavgifter för att styra elanvändningen till tider då andelen förnybar el är hög. Det kommer därmed att bli mer lönsamt att producera förnybar el vilket förvärrar problemen med obalans i elsystemet. Den långsiktiga lösningen för att stabilisera elsystemet måste vara mer reglerbar elproduktion på de platser där det är brist. Inte mer väderberoende produktion.
I Sverige har effektavgifter redan testats och mötts av betydande kritik. Kritiken handlar dels om att vanliga hushåll tvingas anpassa sin vardag för att undvika höga avgifter, dels om att det flyttar ansvaret för obalanser från producenter och systemnivå till enskilda elkunder. Om EU nu vill gå längre i den riktningen finns det skäl att diskutera om det verkligen är rätt väg för Sverige, om ens för något EU-land.
Enligt EAP ska energilagring inte missgynnas, men det är oklart vad det innebär i praktiken. Energilagring framställs ofta som något odelat positivt, men även batterianläggningar har en baksida. Storskaliga batteriparker kräver mark, nätkapacitet och omfattande tekniska installationer som förändrar lokalsamhällen.
Precis som stora solparker kan de påverka närmiljön, begränsa alternativa användningar av marken och påverka fastighetsvärden. Ju större roll energilagring får i elsystemet, desto viktigare blir det att dessa lokala kostnader synliggörs.
Energiomställningen kan inte bygga på att nationella och europeiska mål automatiskt ges företräde framför lokala intressen.
Svenska elkunder har redan betalat ett högt pris för Europas energiomställning. Sverige har under lång tid bidragit med fossilfri elproduktion och ett elsystem som hjälper till att balansera marknaden i norra Europa. Samtidigt har svenska kunder mötts av stigande nätavgifter, större prissvängningar och ökade krav på att anpassa sin elanvändning.
Den kanske viktigaste frågan i sammanhanget är dock den principiella frågan om att flytta inflytande över energipolitiken från medlemsländerna till europeisk nivå.
Förslaget skulle innebära att frågor som hittills i huvudsak avgjorts av den svenska regeringen och svenska myndigheter i större utsträckning kommer att beslutas i Bryssel. Det skulle göra det svårare att utforma energipolitiken till svenska förutsättningar samtidigt som det distanserar svenska väljare från makten och försvårarar ansvarsutkrävandet.
Om dessa förändringar genomförs utan tydliga svenska motkrav finns en risk att svenska elkonsumenter får bära en oproportionerligt stor del av kostnaden för Europas energiomställning. Svenska elkunder förtjänar mer än att ställas inför fullbordat faktum. Nu är det dags för Sveriges politiker att ta ställning till hur stora kostnader svenska elkunder ska behöva ta. Innan beslut fattas på EU-nivå.
Villaägarna vill därför att partierna, inför valet, är tydliga med hur stort ansvar de tycker att svenska elkonsumenter bör ta för hela Europas energiomställning.
Helen Forslind, chefsekonom, Villaägarnas Riksförbund
Jonathan Lindgren, samhällspolitisk expert, Villaägarnas Riksförbund