Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jag erkänner att jag inte sett varje minut av VM. Tiden räcker helt enkelt inte till. Men känslan efter att snart hälften av de totalt 104 matcherna spelats är överraskande positiv.
Då bortser jag från det undermåliga svenska försvarsspelet mot Nederländerna, förstås. Och de tre trista 0–0-matcherna, Ecuador–Curacao, Spanien–Kap Verde samt Belgien–Iran.