Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | SAMTYCKE
Reika Farman skriver att samtyckeslagen (den allmänna benämningen på de ändringar i lagstiftningen om våldtäkt som gjordes 2018) har fått resultat som ”förskräcker” och att ”det kommer att krävas en lång rad resningar” på grund av den (SvD Debatt 6/8). Jag tycker att det är märkligt att hon kan dra så starka slutsatser när hon inte verkar ha förstått grundläggande fakta om hur juridiken fungerar.
Farman skriver att ”responsen i våra rättssalar har blivit att döma människor utan bevis, vittnen eller uppsåt”. Menar hon allvar med det får hon gärna höra av sig och skicka en sådan dom till mig. Finns det inga bevis och inga vittnen alls ska åklagare lägga ner förundersökningen utan att väcka åtal och ingen domare skulle döma en person under de omständigheterna.
Vi kan snälltolka Farman och förutsätta att hon menar utan tekniska bevis om själva våldtäkten och utan vittnen av själva händelsen. Har hon en poäng då? Högsta domstolen har i en prejudicerande dom anfört att ”en trovärdig utsaga från målsäganden i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet kan vara tillräckligt för en fällande dom. […] I våldtäktsmål bygger bevisningen, utöver parternas berättelser, inte sällan på att målsäganden efter händelsen berättat om den för andra personer som hörs som vittnen [...] Sådana uppgifter kan emellertid tillsammans med vittnenas egna iakttagelser av exempelvis målsägandens beteende och reaktioner efter händelsen i vissa fall utgöra ett indirekt stöd för målsägandens berättelse.”
Problemet för Farman är att detta kommer från en dom från 2017, alltså före samtyckeslagen, och detta har varit HD:s hållning länge (Liknande argument förekommer i en HD-dom från 1991).
Farman skriver att det ”finns till och med exempel på domar där det är inskrivet att den dömde inte har utnyttjat situationen, det vill säga att uppsåt saknas, men personen ändå döms för våldtäkt”. Finns inte uppsåt döms man inte för våldtäkt, man döms för oaktsam våldtäkt. Införandet av oaktsam våldtäkt genom samtyckeslagen genererade en del debatt 2018 och man kan ha åsikter om huruvida våldtäkt borde vara ett oaktsamhetsbrott. Men personer döms inte till ”ett flerårigt fängelsestraff” när de ”i början av sitt sexliv hamnat i missförstånd”. En dom för oaktsam våldtäkt resulterar inte alltid i fängelsestraff (se till exempel Hovrätten för Västra Sverige, B 4404-20, där påföljden blev skyddstillsyn och samhällstjänst), och när det gör det så handlar det ofta om ett fängelsestraff under ett år. För tonåringar blir det ofta ungdomsvård (som i Göta Hovrätt B 4040-23) eller ungdomstjänst (som i Svea Hovrätt B 17508-25).
Utöver detta innehåller texten diverse faktafel. ”Med samtyckeslagstiftningen har åklagarna har tvingats frångå sin objektivitetsplikt” – nej, den plikten finns för oss även vid oaktsamhetsbrott. ”Åklagaren behöver inte längre bevisa att det brukats våld” – det har vi inte behövt sedan åtminstone 1992, där lagtexten från det året tydligt säger att även vid ”hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara” finns förutsättningar för att döma för våldtäkt. Fler exempel finns genom hela texten. Jag kanske verkar petig, men jag menar att hela texten genomsyras av grundläggande juridiska misstag på ett sätt som gör att det är svårt att förstå vad Farman försöker säga om samtyckeslagen och hur hon tycker lagen bör ”revideras”.
Det är tydligt när man tar del av Farmans språk i debattartikeln om att samtyckeslagen är en ”ideologisk fantasi [som] drivits som en del av kvinnokampen” och att det pågår en ”häxjakt” mot män som ”hamnat i missförstånd men straffas som grova förbrytare” att hennes synpunkter på lagen är ideologiska och politiska. Detta är inte fel i sig. Däremot anser jag att det är fel att klä sina ideologiska argument i ett juridiskt språk och försöka lägga fram argument som låter juridiska, men egentligen inte är det. Man kanske kan kalla det för ”juridikwashing”. Det offentliga samtalet hjälps inte av det.
Axel Emilsson
assistentåklagare
Läs även