Bret Easton Ellis och Ryan Murphy. Om tanken på ett samarbete dem emellan inte fyller dig med skräckblandad förtjusning har du förmodligen varken läst den förras ”Less than zero” eller ”American psycho” eller sett ”Nip/tuck”, ”American horror story”, ”Monster” eller någon av de femtioelva andra serier som den senare har på sitt cv som ohämmad tv-mogul.
De är båda kulturella provokatörer och cyniker med satiriska stråk och en dragning åt våld, mörker, dekadens, sleaze och excesser. Och nu har de två alltså slagit sina kontroversiella påsar ihop.
En matchning gjord i himlen? Eller i helvetet?
Ja det har det spekulerats i på förhand, och det kunde förmodligen ha gått åt båda hållen. Men jag lutar nog ändå åt att det rör sig om ett lyckat samarbete, efter att ha sett nio (av tio) avsnitt av ”The shards” på semestern, och blivit svårt förförd av den otroliga snyggheten i allt och alla, det tidstypiska soundtracket och den febriga och surrealistiska, lätt ”Twin Peaks”-doftande stämningen.
Serien, som bygger på Ellis autofiktiva ”Skärvorna” från 2023 och visas på Disney Plus, utspelar sig 1981 i ett luftigt och elegant men också farligt Los Angeles, där ett gäng superprivilegierade tonåringar som går sista året på privatskolan Buckley fyller sina dagar med drinkar, droger, fester, sex och häng i sina mer eller mindre frånvarande föräldrars lyxkåkar, stora pooler och dyra bilar, samtidigt som seriemördaren ”The Trawler” härjar i staden och tar livet av deras jämnåriga på makabra sätt.
I centrum står en observant, 17-årig variant av Bret Easton Ellis själv, som är tillsammans med en av skolans allra hetaste tjejer men i smyg ligger med killar, skriver på sin första bok, och är övertygad om att det är den nyinflyttade, adonis-aktiga och mystiska Robert Mallory, som snabbt har blivit en del av hans egen kompisklick, som är mördaren.
Och frågan som hela tiden hänger i luften, är om Bret är rätt ute, eller om han i själva verket är en opålitlig berättare, som är svartsjuk, paranoid och aningen påtänd, och har rört ihop sina egna minnen.
Han spelas av Igby Rigney, som har en enorm stjärnkvalitet och verkligen förtjänar att få sitt stora genombrott med den här rollen. Även om han med sina 26 år kanske inte är helt övertygande som 17-åring.
Hans motspelare – Homer Gere, Graham Campbell, Hayes Warner och Kaia Gerber – är dock alla ungefär lika gamla. Och det funkar för att de uppenbarligen inte ska föreställa vanliga tonåringar utan spelar en sorts förhöjda versioner. Ett gäng världsvana och blasé, kedjerökande mini-vuxna, med utsökt klädsmak, perfekt lagda hår, lagom mycket smink, välutvecklade ordförråd, sexuell snits och obegränsat med pengar.
Kanske är de för övermogna, och berättandet lite för svårläst, för att det här ska bli en hit bland unga. Men som en skev tonårsthriller för (och med) vuxna är ”The shards” om inte annat en ovanligt häftig historia.
En lite osammanhängande och långt ifrån perfekt, men märkligt magnetisk mix av glamour, nostalgi, kitsch och skräck och överdrifter.
FJELLBORGS FAVORITER
Hundra år av ensamhet
Netflix påkostade, imponerande och urtjusiga magiska realism baserad på Gabriel García Márquez klassiska colombianska roman är tillbaka med sju nya avsnitt. Kvar är sedan bara finalen, som släpps den 26 augusti.
Ted Lasso
Kanske är bäst före-datumet för Apple TV:s hyllade och outtröttligt optimistiska sportkomedi en aning passerat. Men charmig, varm och vinnande är ”Ted Lasso” trots allt fortfarande, och i den nya, fjärde säsongen görs en kul övergång till damfotboll.
The bombing of Pan Am 103
En ny sevärd serie på Netflix, om de brittiska och amerikanska utredningarna av Lockerbieattentatet 1988. Med bland andra Connor Swindells, Peter Mullan, Eddie Marsan och Merritt Wever.