Varför blir jag så upprörd över bagateller? Är det åldern? Unga människor blir arga över hur vi i min generation sabbat världen som håller på att gå under. Själv blir jag jätteupprörd när vädermeteorologen i svt utser en vinnare i solligan. Redan 6 augusti! Sommaren är inte över bara för att svt infört sin hösttablå.
Nu talar de hela tiden om ”höst” men soltimmarna fortsätter. Uttrycket ”vi hade i alla fall tur med vädret” gäller dock inte alla som är ute och reser. Allra minst Odysseus.
I den aktuella storfilmen ”The Odyssey” stormar det rejält hela resan. Jag såg den på en biograf i Stockholm och det var en plågsam historia. Men det var inte blåsten som var värst, det var ljudet. En tre timmar lång resa med fingrarna i öronen (allt vax gick åt till besättningen när vi passerade sirénernas ö).
Varför har biografer nu för tiden alla ljudreglage på maxvolym? En förklaring jag hört är att de vill att biopubliken ska känna att de är mitt i handlingen. Rena omtanken alltså.
Nu sågar hon Nolans filmversion jäms med sandalerna.
Det är precis tvärtom. Denna ljudvolym blir en slags verfremdungseffekt. Man blir bara irriterad, ungefär som när man ska lyssna på en ljudbok och den som läst in den har en röst som man inte orkar höra.
Bioljudet är absurt idag. Om en kylskåpsdörr stängs låter det som om ett femvåningshus rasar samman. Branschen är i en kris, folk går inte på bio längre. Låt mig få komma med en mycket enkel lösning: sänk ljudet så kommer de tillbaka.
Risken är väl att det är en uppmaning för döva öron.
Filmen ”The Odyssey” har debatterats orimligt mycket. Denna uråldriga story finns i många versioner. Detta är den Hollywoodska action-versionen. Där elaka machomän beter sig som elaka machomän alltid gör i amerikanska filmer. Låt vara ganska mycket mer högljudda.
Tänk om en grekisk regissör hade fått samma summa att göra sin Odysseus-film. Den hade antagligen blivit betydligt intressantare.
”The Odyssey” har bland annat kritiserats för att den saknar humor. Enkelt ordnat. Grundstoryn är ju välkänd: en pappa som ska ut och fixa en grej. Då kan man väl tänka sig att när han kommer tillbaka är han utklädd till jultomte. Lite roligare i alla fall.
Det fina är ändå att folk tydligen vill läsa Homeros version.
Emily Wilson gjorde nyligen en hyllad engelsk översättning. Nu sågar hon Nolans filmversion jäms med sandalerna.
I dagens läge är öronproppar inte bara nödvändiga när man går på bio. De kan vara bra att ha även nu när valrörelsen tar fart med alla plågsamma, enögda partiledardebatter.
Apropå cykloper, så har jag tyckt att Emil Persson varit en frisk fläkt med sina småsatiriska spaningar i programmet Cyklopernas land. Men nu! I tv-serien Fördomspodden förvandlades han till ett puerilt fiasko. Det är inte ens dålig satir.
Och varför ställde partiledarna upp på detta? Självförnedring brukar de ju klara bra på egen hand.
Centerledaren Elisabeth Thand Lindkvist fick bland annat en fråga om hur hon beter sig när hon sitter på toa. Varför kunde hon inte bara svarat: ”Vad jag gör på toaletten ska du skita i.”
Men av någon outgrundlig anledning gör alla partiledare sitt bästa för att framstå som personer med noll integritet. Men vi har fattat, vi behöver inga fler bevis.
Thand Lindkvist är i alla fall den enda partiledaren som har ett eget mode: den rutiga skjortan.
Hon vill få oss att tro att hon arbetar stenhårt dygnet runt för att hjälpa oss att få ihop livspusslet. Men det ser onekligen en smula fyrkantigt ut. Livspusslet som korsord.
Politiker i allmänhet skvalpar mest bland det vågräta. Alltmer sällan vågar de sig på det lodräta: rötterna, ideologin.
C har ingen given statsministerkandidat, nu när Fälldin inte längre finns. Det är bara en tanke, men kunde inte Thand-Lindqvist leta upp Fälldins gamla pipa. En snugga i munnen passar ju bra till den rutiga skjortan.
Men passar en halmhatt bra på Simona Mohamsson? En gång var detta ett parti av glada halmhattar som lyftes upp mot frihetens blå himmel där solen sken och måsarna kretsade. Nu är det mest olyckskorpar som kretsar ovanför de alltmer desperata liberalerna.
Och någon hjälp av stödröster verkar de inte få heller.
Men jag har en lösning. Konstigt att ingen av alla dessa valstrateger kommit på den.
Jag tänker på opinionundersökningarnas ”Övriga partier”. Kanske borde Liberalerna ingå en valsamverkan med dessa. De brukar ju också ligga på två procent. Och två plus två är ju… just det: fyra.
Tallyho!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.