Runt om i Sverige vittnar företagare om uppsagda bankkonton, frysta tjänster och nekade kundrelationer. Samtidigt förbereder sig EU:s nya penningtvättsmyndighet AMLA för att verka mer kraftfullt och skärpa tillsynen ytterligare under det kommande året. Problemet är att dagens regelverk redan nu träffar långt fler än de kriminella.
Fenomenet kallas ”de-risking”. Banker väljer att minimera sin egen risk genom att välja bort hela kundgrupper i stället för att göra individuella riskbedömningar. Kalkylen är cyniskt enkel: det är billigare att stänga ute legitima småföretag än att riskera kritik, sanktionsavgifter eller tillsynsärenden om de antar en kund som senare visar sig begå penningtvättsbrott. I takt med att kundhanteringen centraliseras och lokala bankkontor stängs, bryts också den lokala kontakten mellan bank och småföretagare. Kundbedömningen blir mekaniserad och opersonlig.
Resultatet är att frisörer, second hand-butiker, valutaväxlare och många andra helt vanliga företag plötsligt betraktas som högriskkunder. Inte för att de begår brott, utan för att bankernas riskmodeller är för trubbiga och regeltrycket för stort.
Konsekvenserna är långt mer allvarliga än många inser. Utan bankkonto fungerar inget företagande. Det går inte att ta emot betalningar, betala löner, hantera skatter eller anlita leverantörer. Ett nekande från banken blir i praktiken ett näringsförbud utfärdat av privata aktörer utan krav på transparens, proportionalitet eller rättslig prövning.
Det mest anmärkningsvärda är att företag i dag saknar grundläggande rättssäkerhet i processen. Banker behöver inte ge någon tydlig motivering till varför ett konto avslutas eller inte får öppnas. Det finns ingen möjlighet till oberoende överprövning.
Företagare lämnas i praktiken rättslösa trots att tillgång till banksystemet är en förutsättning för att kunna bedriva verksamhet i Sverige. Det är svårt att förena med principerna i en rättsstat. Finansinspektionen har själv signalerat att lagstiftningen behöver förändras och att banker i varje enskilt fall bör pröva alternativa åtgärder innan ett konto avslutas. Det är en viktig signal. Nu krävs politisk handling.
• En lagstadgad kontraheringsplikt för grundläggande betaltjänster till småföretag bör utredas och införas skyndsamt.
• Banker som nekar eller avslutar konton måste vara skyldiga att dokumentera och motivera besluten skriftligt.
• Nekande beslut bör kunna prövas av en oberoende instans.
Dessa åtgärder handlar inte om att företagare motsätter sig regler mot penningtvätt. Tvärtom slår den kriminella ekonomin hårt mot seriösa företag och den behöver bekämpas. Men när regelverken leder till att laglydiga företagare schablonmässigt behandlas som riskobjekt, stängs ute från banksystemet och saknar möjlighet att försvara sig, då har balansen gått förlorad.
Kasta inte ut barnet med badvattnet. Ingen vill göra det lättare att tvätta pengar, men det får inte ske till priset av företagens grundläggande rättssäkerhet.
Patrick Krassén, policychef på Företagarna
Olivia Karlsson, näringspolitisk expert på Företagarna