År 2017 skulle den svensk-iranska professorn Mohammad Fazlhashemis äldsta son gifta sig och ville bjuda sin mormor och moster till bröllopet. De sökte visum i Teheran för ett tvåveckors släktbesök i Sverige, men fick avslag på grund av sina låga inkomster; den svenska byråkratin ansåg att kvinnorna hade en ”svag anknytning” till Iran och därför kanske att inte återvända.
Brudgummens far var vid tillfället av regeringen förordnad till ledamot av Migrationsverkets etiska råd, men bad om att få bli entledigad.
Det är en av få stunder av bitterhet i Mohammad Fazlhashemis ”Sommar” som annars präglas av värme, humor och intellektualism. Som professor i islamisk teologi och filosofi och praktiserande muslim är han mediernas ”go to-guy” i allt som rör islam och det just nu pågående kriget mot Iran. Det är oupphörligt intressant att lyssna till hans perspektiv, där solskenshistorien om grannsämjan som nyanländ i Umeå med Börje och Gunn-Britt förbyts i dagens politiska mörker och misstänksamhet i ett land där han har levt i snart 50 år men aldrig fullt ut får känna sig hemma.