Sverige är ett land med enorma kontraster, men den nationella lagstiftningen utgår idag nästan uteslutande från storstädernas förutsättningar.
När riksdagen stiftar lagar och statliga myndigheter skriver föreskrifter hamnar mindre kommuner som Perstorp ofta i kläm.
Det är inte jämlikhet att tvinga en liten inlandskommun att följa exakt samma administrativa manual som en miljonstad – det är centralism som dränerar värdefulla resurser från välfärden. Lokal förankring och tillit till professionens kunnande utgör fundamentet för en fungerande välfärd, men idag kvävs denna kraft av byråkrati och centralstyrda pekpinnar.
I mindre kommuner runt om i Skåne kämpar kompetenta medarbetare dagligen med att få tiden att räcka till. Krångliga regelverk och detaljstyrning från Stockholm tar fokus från det som faktiskt betyder mest för invånarna – skolan, vården och omsorgen.
När administrativa krav prioriteras framför det mänskliga mötet uppstår en farlig samvetsstress hos personalen. Yrkesstoltheten skadas när dokumentation och kontrollsystem tar mer tid än undervisning eller patientkontakt.
Resultatet blir att erfarna hjältar i välfärden lämnar sina tjänster när trycket blir för hårt, vilket i sin tur hotar hela kompetensförsörjningen på landsbygden och i mindre orter.
Omställningen till den nya socialtjänstlagen fungerar som ett varnande exempel på rådande systemfel. Lagens ambition att flytta fokus till tidiga och förebyggande insatser är i grunden positiv.
Men för en liten kommun innebär reformen att bygga rälsen medan tåget rullar. Ordinarie verksamhet måste fortgå och akuta behov tillgodoses samtidigt som helt nya arbetssätt ska implementeras.
Av den totala statliga satsningen på 2,1 miljarder kronor får Perstorp 2,6 miljoner i statsbidrag, medan Malmö får 62,4 miljoner. Trots att den administrativa omställningen kräver liknande arbetsinsatser oavsett kommunstorlek, tvingas den mindre organisationen klara uppdraget med en bråkdel av resurserna. Större städer har ofta hela avdelningar dedikerade till att söka och administrera bidrag, en lyx som mindre kommuner saknar.
Förespråkare av ökad centralstyrning hävdar ofta att enhetliga regler över hela landet garanterar likvärdighet. Centerpartiet menar att resultatet blir det motsatta. När en liten kommun tvingas lägga en oproportionerligt stor del av sin budget på att administrera statliga krav minskar utrymmet för att faktiskt leverera god vård och skola till medborgarna.
Likvärdighet uppnås inte genom att alla gör exakt likadant på papperet, utan genom att varje lokalsamhälle ges rätt förutsättningar att lyckas utifrån sina unika behov. En storlek passar helt enkelt inte alla i ett så avlångt och varierat land som Sverige.
Centerpartiet vill vända på denna utveckling genom att flytta makten närmare de människor som berörs. Tre konkreta reformer krävs för att ge mindre kommuner friheten att växa och utvecklas:
Gör om riktade statsbidrag till generella pengar. Idag läggs orimligt mycket tid på att ansöka om, administrera och återrapportera små summor. Centerpartiet föreslår att kommuner med färre än 30 000 invånare ska få sina resurser direkt, utan byråkratiska omvägar. Detta frigör omedelbart arbetstid för lärare, socialsekreterare och undersköterskor.
Genomför ett tioårigt försök med ”frikommuner”. Mindre kommuner ska ges lagstadgad rätt att utmana och få undantag från nationella regler som hindrar lokala innovationer. Om en regel fungerar i Stockholm men stoppar utvecklingen i de mindre kommunerna, ska lokala beslutsfattare kunna välja en smartare väg som passar de lokala förutsättningarna.
Inför Ramviksmodellen i lagstiftningsprocessen. Varje ny lag måste prövas utifrån en obligatorisk konsekvensbedömning för landsbygden. Inga fler beslut ska klubbas igenom i riksdagen utan att konsekvenserna för invånarna utanför storstädernas tullar är noggrant utredda.
Sverige kan mer om staten vågar lita på människors förmåga att lösa problem lokalt. Genom att riva hinder och minska regelkrånglet ser Centerpartiet till att varje skattekrona gör mer nytta istället för att fastna i byråkratins kvarnar. Det är dags för en politik som ser hela Sverige och som ger den lilla kommunen friheten att leverera en välfärd i världsklass på sina egna villkor.
SKRIBENTERNA
Kerstin Gustafsson Andersson, gruppledare för Centerpartiet i kommunfullmäktige i Perstorp.
Marie Gärdby (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Perstorp.
Lisa Åhlén (C), ersättare i socialnämnden och kandiderar till kommunfullmäktige i Perstorp.
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.