Nu ska svenska hushåll vänja sig vid kvartspriser på el. Tanken är att vi ska anpassa vår elanvändning ännu mer exakt efter när elen är billig.
Som argument lyfts bland annat möjligheten att schemalägga tvättmaskin, diskmaskin och torktumlare till dygnets billigare kvartar.
Men vem tvättar i en kvart?
En tvättmaskin går kanske i två timmar. Diskmaskinen likaså. Middagen lagas när familjen ska äta, inte när elmarknaden tycker att det passar bäst. Duschen tas på morgonen eller kvällen när människor faktiskt behöver duscha.
Visst finns det förbrukning som går att styra. Elbilsladdning, varmvatten, uppvärmning och batterier är bra exempel. Med smart teknik kan mycket dessutom ske automatiskt. Men då uppstår en annan fråga. Varför ska vanliga hushåll behöva anpassa vardagen efter elmarknadens prisvariationer var femtonde minut?
El är en grundläggande del av vårt samhälle. Hushållen behöver värme, varmvatten, matlagning och fungerande vardagsliv. Att skapa allt mer detaljerade prismodeller och sedan lägga ansvaret på konsumenten att optimera sin förbrukning riskerar att göra ett redan komplicerat elsystem ännu svårare att förstå.
Och vilka gynnas egentligen?
Den som har elbil, hembatteri, modern värmepump och avancerad automatisk styrning har helt andra möjligheter att reagera på kvartspriser än den som bor i ett äldre hus eller helt enkelt saknar pengar och teknik för att optimera sin elanvändning.
Jag förstår nyttan av att balansera produktion och konsumtion i elsystemet. Men frågan är om kvartsprissättning mot vanliga hushåll verkligen är rätt verktyg.
Kanske borde vi först fråga oss vilket problem hushållen förväntas lösa, hur stor den faktiska samhällsnyttan är och vem som får betala för lösningen.
För fortfarande kvarstår den enklaste frågan:
Vem tvättar i en kvart?
Jörgen Andersson Torslanda