När Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin skulle presentera partiets nya valaffischer i söndags kunde han inte låta bli. Han inledde med att prata i flera minuter om Sverigedemokraterna och vilka ministerposter partiet kan tänkas få i en kommande regering ledd av Ulf Kristersson (M).
Det här är en kampanj som Socialdemokraterna har pumpat ut i sociala medier hela augusti: Sverigedemokraterna kommer att få tolv ministrar i nästa regering om Tidöpartierna vinner valet.
Det verkar vara Socialdemokraternas främsta taktik inför valet. Inte att nå väljare genom att tala om sin egen politik. Inte att presentera ett trovärdigt politiskt alternativ som kan styra Sverige tillsammans och få igenom budgetar i riksdagen. Utan att försöka tilltala borgerliga väljare som är skeptiska till att Sverigedemokraterna ska få ministerposter i en ny Tidöregering.
Samma dag som partiet inledde sin valturné publicerades en debattartikel med rubriken ”Vi var inte tillräckligt bra – nu är vi redo” (Expressen 3/8). Där skriver S-ledaren Magdalena Andersson att Socialdemokraterna har förändrats och blivit bättre.
Nu är partiet redo att göra vardagen bättre för hårt arbetande svenskar genom att stärka Sveriges säkerhet, få svenskt välståd att växa och att öka samhällsgemenskapen – och sätta stopp för den så kallade högerpopulismen. Hur det ska gå till är oklart, det nämns inte ens i artikeln.
De riktiga politiska konflikterna är färre än vad Socialdemokraterna vill erkänna. Socialdemokraternas nya politik är till stor del Tidös agenda med en skvätt havredryck. Det gäller framför allt Tidöavtalets profilfrågor: migrationspolitik och kriminalpolitik.
Socialdemokraterna vill behålla Tidöpartiernas åtstramning i migrationspolitiken. Partiet vill, precis som regeringen, att svensk migrationspolitik ska vara i linje med EU:s miniminivåer och att den ska fortsätta vara det för överskådlig tid. Socialdemokraterna vill i likhet med regeringen också avskaffa lagen om eget boende, också kallad EBO, för asylsökande.
Kriminalpolitiken skiljer sig inte heller särskilt mycket från regeringens. Partiet har en avsevärt tuffare profil än tidigare. Socialdemokraterna skriver i sitt partiprogram: ”Det har varit nödvändigt att möta den grova brottsligheten med ett skifte i kriminalpolitiken där en lång rad straff skärpts”. Meningen skulle lika gärna kunna ha tagits från något av Tidöpartiernas program.
När partiets rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho medverkade i SVT:s 30 minuter förra året sade hon att Socialdemokraterna och Moderaterna är betydligt mer överens än oense i kriminalpolitiken. [5] Hon betonade att en socialdemokratisk regering inte skulle vara ”soft on crime”.
Utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv är det fullt logiskt att partiet i mångt och mycket har plagierat Tidöpartiernas framgångsrika kriminal- och migrationspolitik. Något annat skulle äventyra deras opinionsstöd eftersom dessa frågar alltjämt är viktiga för många väljare.
Frågan är hur mycket den egna politiken egentligen är värd om den så enkelt kan bytas ut? Partiets många tvärvändningar ger intrycket av att makten är långt viktigare för Socialdemokraterna än politiken. Det har partiet visat flera gånger det senaste decenniet genom att byta politik i en rad frågor, exempelvis migrationspolitiken och Natofrågan.
Först sade tidigare statsminister Stefan Löfven (S) att hans Europa inte bygger några murar – sedan skärpte han migrationspolitiken. Den dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) sade att han ”definitivt aldrig” skulle medverka till att Sverige ska gå med i Nato – sedan ändrade han sig.[6]
Vad återstår när Socialdemokraterna har eliminerat flera stora politiska konfliktytor? Sverigedemokraternas medverkan i regeringen. Det flyttar också fokus från Socialdemokraternas största problem: att partiet kommer att tvingas kompromissa och göra eftergifter i både kriminal- och migrationspolitiken för att kunna bilda en regering med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet efter valet. Det är klart att Socialdemokraterna vill fortsätta att prata om SD-ministrar snarare än om sina egna problem.