Beskedet: ”Allmänläkaren” och ”obducenten” får miljonersättning
Pekades ut som styckmördare • ”Omfattande lidande”
・Uppdaterad:
”Allmänläkaren” Thomas Allgén och ”obducenten” Teet Härm pekades ut som styckmördare i det omstridda da Costa-fallet.
Då de blev felaktigt utpekade beviljar nu regeringen dem ersättning.
– Regeringen har nu på morgonen beslutat att bevilja Thomas Allgén och Teet Härm ersättning ex gratia om vardera två miljoner kronor, det är på grund av det omfattande lidande de fått utstå, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M).
Catrine da Costa hittades styckad i Stockholm 1984 och ”allmänläkaren” och ”obducenten” – Thomas Allgén och Teet Härm åtalades 1988. De friades på alla åtalspunkter och kunde inte överklaga domen, men i domen stod det att de ansågs skyldiga till att ha styckat kroppen.
Eftersom de friades på alla åtalspunkter kunde de inte överklaga domens slutsats om styckningen till hovrätten. Gunnar Strömmer säger att beslutet har lett till ett stort lidande för de två männen.
– Efter att i praktiken ha dömts till ansvar för en gärning de inte åtalats för, som var straffrättsligt preskriberad och som inte var en del av ett domslut som de kunde överklaga, säger Strömmer.
Regeringen tar ingen ställning i själva skuldfrågan eller överprövar tingsrättens frikännande.
– Däremot så tar vi fasta på att tingsrätten i domskälen uttalade att Thomas Allgén och Teet Härm gjort sig skyldiga till brott mot griftefrid genom att stycka Catrine da Costas kropp. Det var en gärning de inte var åtalade för, som var straffrättsligt preskriberad och som de inte kunde överklaga, då det inte fanns med i domslutet, säger Strömmer.
Ett erkännande av att de hamnat i kläm
Delen om styckningen var bara en del i domskälet och Strömmer menar att det är en ”okontroversiell utgångspunkt” i en rättsstat att man inte ska bedömas skyldig för en gärning som är preskriberad eller som man inte åtalats för.
– Och utan en möjlighet för den enskilde att kunna överklaga, en sådan ordning är grundläggande för rättssäkerheten.
De miljoner som nu betalas ut är inte ett skadestånd, utan en ersättning ex gratia som staten betalar ut.
– Som ett erkännande av att den enskilde har hamnat i kläm, säger Strömmer.
Advokaten: Skönt att sätta punkt
Advokaten Thomas Olsson företräder Teet Härm. Han säger att Härm kände uppskattning över att äntligen ha fått en ursäkt för allt som hänt.
– Samtidigt är det omöjligt att kompensera för 40 förlorade år. Ursäkten har haft stor betydelse, men den ekonomiska ersättningen är mer symbolisk, säger Olsson.
Även Thomas Allgén uppskattade beslutet, säger hans advokat Filip Rydin som påpekar att ursäkten betydde mer än den ekonomiska ersättningen.
– Han känner och hans familj att det är skönt att få kunna sätta punkt för det här, medans han fortfarande är i livet. Det är så jag uppfattar det, säger Rydin.
Förutom att statens agerande skadat Härm och Allgén menar Rydin att det har fått andra negativa konsekvenser för samhället och individer.
– Den andra sidan är faktiskt också att när åklagare och polismyndighet bestämmer sig i ett så tidigt skede att enbart rikta utredningen mot ett håll, då har det fått en konsekvens till – att den eller dem som mördare Catrine da Costa aldrig kommer att kunna lagföras för det.
Strömmer: Smärtsamt att vi inte fått svar
Ministern kommenterade också själva mordet på da Costa under pressträffen:
– Att vi inte har fått fler svar på vad som hände henne och att ingen har fällts till ansvar är smärtsamt för hela samhället, men framför allt för de som stod Catrine da Costa nära. Det måste ha inneburit en stor sorg, ovisshet och saknad. Mina tankar går även till Catrine da Costa och de som står henne nära.
Fallet fick stor uppmärksamhet igen i samband med att SVT:s Dokument inifrån släppte dokumentärserien ”Det svenska styckmordet” som granskade fallet.
Fallet Catrine da Costa
1984 dog 27-åriga Catrine da Costa. Hennes kropp hittades styckad under en motorväg. Fallet blev ett av Sveriges mest omdebatterade mord, där två läkare blev felaktigt utpekade.
Teet Härm misstänktes tillsammans med en kollega för mordet. De kallades för ”obducenten” och ”allmänläkaren” i medierna, som hårdbevakade fallet.
1988 friades de för mordet, men i domskälen stod det att de ansågs skyldiga till att ha styckat kroppen. Eftersom domen var friande kunde de inte överklaga det påståendet. Senare blev männen av med sina läkarlegitimationer på grund av samma bevisning.