Det har tydligt svängt över till Irans fördel. Åtminstone är ledarna i Teheran övertygade om att de har tiden på sin sida och kan diktera villkoren för en uppgörelse med USA.
Trump har målat in sig i ett hörn. Han har inte lyckats besegra den iranska regimen militärt, och nu hyser han förhoppningar om att det ska gå att göra genom ekonomiskt tryck. Men Iran har varit utsatt för kraftiga sanktioner i snart ett halvt århundrade utan att det islamistiska styret har kollapsat. Trots att en stor del av landets ledare är döda, militären försvagad och ekonomin ligger i spillror, har Iran stärkt sin ställning i regionen.
Samtidigt har en del av USA:s militärbaser i arabstaterna kring Persiska viken slagits ut eller evakuerats. USA har också under fem månaders krig förbrukat en stor del av sin arsenal av robotar och luftvärn. Det gör det svårt att skydda amerikanska trupper och ännu svårare att fortsätta kriget.
Vad hände med det avtal som USA och Iran slöt i juni?
Ramavtalet handlade om att öppna Hormuzsundet och att lyfta sanktionerna mot regimen i Teheran. Det har aldrig förverkligats, bland annat därför att det avtal Trump i all hast signerat och framställde som en triumf visade sig vara en amerikansk kapitulation. Det innehöll inga iranska eftergifter i de frågor som enligt Trump gjorde det nödvändigt att inleda anfallet. Inget nämndes om Irans ballistiska robotar, inget om Irans stöd till terrorstämplade proxygrupper i Mellanöstern och inget om regimförändring. Och formuleringen om kärnenergin stannade vid orden: ”Iran upprepar att man aldrig kommer att producera kärnvapen”. Det vill säga exakt vad Iran alltid har sagt.
Är Hormuzsundet öppet eller stängt?
Det är stängt, i varje fall för trafik som Iran inte ger klartecken för. Före USA:s och Israels anfall gick 20 procent av världens fartygstransporter av olja genom sundet. Blockaden har drabbat världsekonomin, och de höjda bensinpriserna i USA har fått dramatiska politiska följder. Kriget är impopulärt och om Republikanerna förlorar majoriteten i USA:s representanthus i höstens val blir det betydligt svårare för Trump att genomdriva sin politik.
Någon öppning av sundet finns inte i sikte. Tvärtom anser sig Iran ha rätt att kontrollera trafiken i sundet och planerar dessutom att – tillsammans med Oman – ta ut tullavgifter på fartyg som passerar. Enligt avtalet från juni har USA accepterat att Iran behärskar sundet, något som var otänkbart före kriget.
Det låter inte som någon seger för USA, utan det är Iran som fått ett nytt vapen att använda för att pressa fram eftergifter från USA. Men Trump förnekar detta faktum. När en reporter nyligen frågade presidenten när han trodde att sundet skulle öppna, svarade Trump: ”Det är öppet nu... den enda som kontrollerar Hormuzsundet är USA:s flotta”.
Vad är Donald Trumps strategi för att få ett slut på kriget?
Problemet är att Trump saknade en genomtänkt strategi för kriget när han inledde det den 28 februari. Han hade ingen plan för hur det skulle vinnas och inte heller någon ”exit-strategi”, det vill säga för hur det skulle avslutas. Han trodde att ett krig på tre dagar skulle fälla ayatollorna eller åtminstone få ner dem på knä, lite på samma sätt som som Putin föreställde sig att Kiev skulle erövras på tre dagar.
Några av presidentens närmaste män, utrikesminister Marco Rubio, vicepresident JD Vance och högste försvarschefen Dan Caine, avrådde från krig. Men Trump valde att inte lyssna till varningarna.
Det stod snabbt klart att USA inte vunnit kriget. Nu är det ännu tydligare att Trump inte har några kort kvar att spela ut och helst skulle vilja glömma hela fiaskot. Men verkligheten står i vägen. Kvar står ett försvagat och allt mer ensamt USA, utan stöd från traditionella allierade i Europa och Mellanöstern.
Vilka förhandlingar pågår just nu?
Det är oklart om de alls pågår. Iran litar inte på USA, eftersom Trump hela tiden ändrar sig och inte har för vana att hålla avtal (två gånger har USA inlett bombanfall mitt under pågående förhandlingar). I sin tur litar inte USA på Iran, som under åratal bedrev ett hemligt nukleärt program där uranet anrikades till nivåer långt över vad som krävs för civilt bruk.
Trump hävdar att förhandlingar pågår, medan Irans företrädare tillbakavisar det. Om överläggningar verkligen äger rum gäller de av allt att döma helt andra saker än det som fanns på bordet före februari i år, i varje fall om man utgår från vad Teheran och Washington säger. Tidigare diskuterades lättnader i sanktionerna mot att Iran skulle dra ned sitt kärnenergiprogram. Nu har USA:s krav i kärnvapenfrågan hamnat i bakgrunden. I stället kräver Irans säkerhetschef Mohsen Rezaei att USA ”ändrar sitt beteende” för att Hormuzsundet ska öppnas.
Villkoren är långtgående: USA måste avsluta blockaden mot iranska hamnar, dra bort sina militära styrkor från regionen och avsluta krigföringen mot Iran, Libanon, Gaza, Jemen och Irak. Dessutom kräver Iran att få tillbaka landets frysta tillgångar och att USA betalar krigsskadestånd på 300 miljarder dollar.