DN Debatt. ”En hel generation är på väg att stängas ute från villorna”
DN DEBATT.
Unga drömmer om att bo i villa. Men där jobben finns är priserna för höga, och där husen är billigare är inkomsterna för låga. Samtidigt gör flyttskatter det svårt för äldre att lämna villan vilket gör det ännu svårare för unga att ta sig in på marknaden. Det är dags att få bort bromsklossarna i flyttkedjan, skriver två företrädare för Villaägarnas riksförbund.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
En tydlig majoritet av svenskarna drömmer om att bo i villa, det har vi vetat länge. Men för nästa generation är dörren till det egna huset stängd. I början av juni bekräftades den bilden ännu en gång när SEB publicerade en undersökning om ungas möjligheter att köpa villa i olika delar av landet.
Enligt undersökningen skulle 6 av 10 personer mellan 25 och 35 år helst vilja bo i villa. Samtidigt uppger bara 1 av 10 att de faktiskt gör det. Enligt analysen skulle många unga par ha råd att köpa en genomsnittlig villa i två tredjedelar av landets kommuner. Det väcker en lika enkel som intressant fråga: om så många unga vill och kan äga villa – varför gör så få det?
En del av svaret kan naturligtvis ligga i sådant som bankernas krav på fast anställning, att analysen bygger på parhushåll snarare än på ensamstående eller att få unga har möjlighet att spara ihop till kontantinsatsen. Men den viktigaste förklaringen handlar om att alla kommuner inte är lika relevanta för ungas bostadsval. Det beror på att arbete och karriärmöjligheter är koncentrerade till ett fåtal större arbetsmarknadsregioner med höga bostadspriser.
De kommuner där unga hushåll med genomsnittliga inkomster inte har råd att köpa en villa rymmer en klar majoritet av Sveriges befolkning. På de platser där priset på villor är lägre är inkomstmöjligheterna sämre. Och på de platser där inkomstmöjligheterna är goda, är villapriserna ofta så höga att de stänger ute även unga hushåll med höga inkomster. Det är denna obalans som är den verkliga bostadspolitiska utmaningen.
När trösklarna till det ägda boendet växer handlar det inte bara om bostäder utan också om arbetsmarknadens funktionssätt, familjebildning och möjligheten att långsiktigt etablera sig på en ort. Det är en diskussion som förtjänar större utrymme i den politiska debatten.
Under den gångna mandatperioden har flera initiativ tagits för att stärka det ägda boendet. Det är steg i rätt riktning men de räcker inte. Om fler unga ska kunna förverkliga villadrömmen krävs reformer som ökar utbudet av småhus. Det kräver att man tar tag i dels de strukturer som begränsar byggandet av småhus, dels de som begränsar rörligheten i det ägda beståndet.
Bostadsbyggandet i Sverige har i alltför hög grad varit inriktat mot flerbostadshus i centrala lägen. Det har förvärrat obalansen mellan utbud och efterfrågan på villor. Resultatet är att dagens bostadsbestånd inte speglar hushållens preferenser utan snarare ett planeringsideal som prioriterat täthet.
För att det ska byggas fler småhus behöver den politiska styrningen av bostadsförsörjningen stärkas. Dessutom måste småhus prioriteras högre i planeringen av markanvändningen och ledtiderna i detaljplaneringen behöver kortas.
För många äldre innebär dagens flyttskatter att det är svårt att lämna villan när behovet av bostadsyta har minskat. När villapriserna har stigit mycket kan en flytt till en mindre eller mer anpassad bostad bli väldigt kostsam. Många äldre bor därför kvar i sina villor, vilket gör det svårare för unga att ta sig in på marknaden. I förlängningen riskerar detta att hämma tillväxten, eftersom en trögrörlig bostadsmarknad försvårar arbetskraftens möjligheter att flytta dit jobben finns.
För att få bort bromsklossen i flyttkedjan kräver Villaägarna följande:
1.Slopa skatten på lagfart och pantbrev. Till skillnad från andra boendeformer beskattas villor både vid köp och försäljning. Genom slopad skatt på lagfart och pantbrev minskar kostnaderna för att byta bostad samtidigt som skillnaderna mellan olika boendeformer minskar.
2.Begränsa reavinstskatten till verkliga vinster. I dag missgynnas villaägare dels genom att långsiktigt underhåll inte är avdragsgillt, dels genom att hela den nominella prisökningen beskattas som vinst. Reavinstskatten bör därför både inflationsjusteras och ge full avdragsrätt för underhållskostnader. En sådan reform, där endast verkliga vinster beskattas, skulle bidra till ökad rörlighet på villamarknaden.
För att fler unga ska kunna förverkliga villadrömmen måste dessa hinder rivas. Om inget görs cementeras en bostadsmarknad där bostäder används ineffektivt och en hel generation stängs ute från villaboendet.