INSÄNDARE. Många privatpersoner bortser från kontinuitetens betydelse för kontakter med läkare. Den snabbaste läkartiden är inte alltid den bästa, utan kan innebära sämre vård, skriver Ylva Sandström, ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen.
På min vårdcentral i Stockholm möter jag patienter som nyligen bytt vårdcentral eller läkare. När jag frågar varför kan svaret vara att de har flyttat, ibland bara några kilometer. Någon har bytt för att det gick att få en tid lite snabbare någon annanstans.
Ibland finns goda skäl, men sällan verkar själva bytet ha föregåtts av någon större fundering över vad man samtidigt förlorar. För en läkare som känner dig sedan tidigare har ett värde.
Att få träffa samma läkare över tid är förknippat med färre sjukhusinläggningar och akutbesök och även med lägre dödlighet. I en norsk studie av mer än 4,5 miljoner människor såg forskarna dessutom att resultaten blev bättre ju längre patienten hade haft samma läkare. De som haft samma läkare i mer än 15 år hade omkring 25 procent lägre dödlighet, 28 procent färre akuta sjukhusinläggningar och 30 procent mindre användning av jourvård än de som haft sin läkare i ett år eller kortare tid.
En del av förklaringen är lätt att förstå för oss som arbetar på vårdcentral. När jag träffar en patient jag aldrig har mött tidigare måste jag använda en betydande del av besöket till att försöka förstå sjukdomshistorien. Vad har hänt tidigare, vilka undersökningar är gjorda, vilka läkemedel har provats och varför avslutades de? Vad av allt som står i journalen är viktigt för det problem patienten söker för?
Om vi har träffats många gånger tidigare behöver vi inte börja där. Den tiden kan användas till det aktuella problemet. Jag vet dessutom ofta sådant som inte enkelt sammanfattas i en journalanteckning. Jag kanske vet att den här patienten brukar vara ganska obekymrad, och därför reagerar jag på att hon nu verkar ovanligt orolig.
Jag vet att ett symtom funnits länge, medan ett annat är nytt. Patienten vet i sin tur hur jag brukar resonera och vad hon kan förvänta sig av mig.
Därför tycker jag att man ska tänka sig för innan man byter läkare, även efter ett besök som inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Kanske fick man inte den remiss eller sjukskrivning man hoppats på. Visst finns det läkarkontakter som inte fungerar och då ska man kunna byta. Men tänk också på att det tar tid att bygga upp förtroende och att lära känna varandra.
Jag tror också att vi ibland tänker för snävt kring vilka besök som har nytta av kontinuitet. Nyttan gäller inte bara för komplexa frågeställningar eller multisjuka. Halsont, eksem eller blodtryckskontroll kanske inte kräver att läkaren känner hela din livshistoria, men varje sådant möte gör att man lär känna varandra lite bättre. Den dag något mer komplicerat händer finns relationen där.
Det betyder inte att man aldrig ska byta. Om relationen inte fungerar eller en flytt gör det opraktiskt att fortsätta på samma vårdcentral kan ett byte vara klokt. Men några kilometers kortare resväg eller möjligheten att få en icke brådskande tid några dagar tidigare är inte värt att ge upp en läkare som har känt dig i flera år för.
Ett stort ansvar ligger också hos vården. Vårdcentralerna måste både ha resurser och organisera arbetet så att patienter får möjlighet att träffa samma läkare. I dag fungerar det långt ifrån alltid så, och det är svårt för patienter att värna en kontinuitet som vården inte erbjuder.
Om du har fått en fast läkare och relationen fungerar ska du inte kasta bort den.
Ibland kan också vårdcentralen behöva påminnas. Fråga efter din ordinarie läkare när du bokar. Om ditt problem inte är brådskande kan det vara väl investerad tid att vänta lite längre på den som redan känner dig. Den snabbaste läkartiden är inte alltid den bästa, utan kan innebära sämre vård, särskilt på lång sikt.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare