I över 20 år har svenska läsare haft tillgång till den fullständiga versionen av Anne Franks dagbok. Ändå försöker förlaget Modernista nu blåsa liv i den gamla, stympade utgåvan. Det är rent oanständigt, skriver Svante Weyler.
Det finns böcker och böcker. Det finns också förläggare och förläggare.
”Anne Franks dagbok” är en alldeles särskild bok med en komplicerad historia, värd att berättas om igen. Och en bok som man kan tjäna pengar på utan att göra rätt för sig, har det visat sig.
Anne Frank dog i mars 1945 i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter kriget återfick hennes far Otto, den ende överlevande i familjen som gömt sig i mer än två år i huset vid Prinsengracht i Amsterdam innan de blev förrådda, Annes dagbok. Otto lät ge ut den och den blev en världssensation, än i dag läst av hundratusentals läsare världen över.
Länge fick läsarna nöja sig med pappa Ottos förkortade version. Han hade där strukit nästan allt som Anne hade att säga om sin mamma och dessutom allt som påminde om att Anne var en brådmogen trettonåring, inte bara förtjust i den sextonårige Peter som hon tvingades dela rum med, utan kär på allvar, och med alla känslor som följde av det.
När Otto dött kunde den fullständiga versionen komma ut och väckte då sensation igen. Inte bara för att vi kunde läsa att Anne varit arg på sin ängsliga mamma och gripande beskrev att växa till kvinna, utan för att man nu verkligen förstod att denna unga flicka inte alls bara var ett offer utan en verklig författarinna, mördad innan hon fick visa det på allvar.
I mer än femtio länder kunde man nu läsa den riktiga dagboken – men inte i Sverige. Här hade boken 1953 givits ut av Hökerbergs förlag som nu bara hade en enda titel i sin katalog – ”Anne Franks dagbok” – som trycktes om hela tiden, med ett historiskt men med tiden mossigt förord av Eleanor Roosevelt och med alla korrektur- och tryckfel intakta.
Jag tyckte, som förläggare på Norstedts, att det var synd att just svenska läsare skulle tvingas nöja sig med den inaktuella versionen och tog kontakt med rättighetsinnehavaren, Anne Frank-fonden i Amsterdam. Det blev starten på en sorglustig historia om hur arvtagarna, två söner, till den en gång ansedde förläggaren Folke Hökerberg gjorde allt de kunde för att stoppa Norstedts och den riktiga dagboken.
Själva hade de inga avsikter att ge ut boken i fullständigt skick, hade de meddelat fonden. I ett brev, som jag fick refererat för mig, hade de anfört att boken skulle bli för tjock för de svenska läsarna därför att ”Swedish readers tend to avoid so called bricks” (en rörande direktöversättning av begreppet tegelstensroman).
Anne Frank-fonden överlät till oss svenska förlag att göra upp om saken. Varpå Hökerbergs meddelade – den ene av sönerna var framgångsrik advokat i Stockholm – att de skulle hota Norstedts med stämning för intrång i upphovsrätten om vi gick vidare med översättning och utgivning.
Saken kunde bara lösas på ett sätt utan att hamna i ett evigt rättsmaskineri: med förlikning. Jag fick aldrig se själva avtalet och det är säkert hemligt, men här kommer det jag vet: Norstedts tvingades betala 750 000 kr till Hökerbergs för att de inte skulle stämma förlaget och ta bort sin version från marknaden. En tämligen unik uppgörelse, undertecknad på Anne Franks grav. Man kan hoppas att de skampengarna svider i de båda brödernas fickor än i dag.
2005 kom dagboken ut i ny översättning av Per Holmer. Tyvärr är inte historien slut där. Här finns mer smutsiga pengar att göra.
Anne Frank har varit död i mer än 80 år och då lockas andra att anträda dansen på hennes grav. Den gamla, redigerade, förkortade, felaktiga, falska versionen erbjuds nu i ”nyutgåva” av förlaget Modernista.
Otroligt, kan man tycka. Vet de inte om att det finns en riktig version? Jodå. Häromåret, när de aviserade ett ”nytryck” till bokrean hörde Norstedts och Anne Frank-fonden av sig och fick stopp på eländet. Men bara för ett tag, nu är Modernista där igen. Förlaget har en historia av att damma av klassiker i dammiga översättningar, det är knepigt nog. Med Anne Frank blir det rent oanständigt.
Man kan bara hoppas att Sveriges alla hederliga bokhandlare bojkottar den falska nyutgåvan.