Hynek Pallas dristar sig att återigen attackera mig för att jag för ett antal år sedan nu skrivit en bok om antisemitismen inom vänstern. Den utreder var den kommer ifrån och varför den ökar. Det är en bok som i ljuset av vad vi har sett sedan Hamas terror mot Israel den sjunde oktober 2023 fått rätt om det mesta.
Nu har en friskola köpt in boken för att använda den i undervisningen varför Pallas ser sig nödgad att skriva en drapa om den. Förra gången Pallas försökte smutskasta mig och boken hade han inte mycket att komma med. Så är det ock denna gång.
Förutom att hänvisa till en ifrågasatt historiker med kopplingar till den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden hänvisar han till blott ett citat ur boken. Nämligen att jag skrivit att ”folkhemmet är byggt på stulet guld från mördade judar och ockuperade länder”. Det ska dock inte tolkas bokstavligt.
Jag menar inte att Hötorgsskraporna i Stockholm är byggda av fysiskt guld. I sammanhanget syftar det på den omfattande handel som Sverige bedrev med Tyskland. Handel med järnmalm men framför allt med kullager från SKF i Göteborg som nazisterna behövde för sin krigsmakt. En handel som antagligen förlängde andra världskriget med flera år. Det är denna tystnadskultur boken undersöker.
En tystnadskultur Pallas uppenbarligen deltar i själv.
Boken handlar dessutom om mer än andra världskriget. Den handlar om svenskt sextio- och sjuttiotal. Den går igenom politik, filosofi och historia. Framför allt handlar den om judehat. Vad det är och leder till. Det är alltså inte en historiebok utan en kulturanalys.
Boken förtjänar att hyllas för sin framsynthet snarare än att smutskastas av de som inte förstår den. I tider då antisemitismen grasserar inom vänstern är den ett värdefullt verktyg för att förstå varför.
Fotnot: Aron Flam är komiker, debattör och författare
Hynek Pallas svarar direkt: ”Flam fabulerar fritt”
Förra gången som Aron Flams bok ”Det här är en svensk tiger” kritiserades i Göteborgs-Posten kallade komikern kritiken för ”ett karaktärsmord” (31/10/24). Nu heter det ”attack” och ”smutskastning”. En av de, många, historiker som har kritiserat Flam är en ”ifrågasatt” person med ”kopplingar” till socialdemokratin.
Det här är talande för en samtidsmetod som på inget sätt är begränsad till Aron Flam. Få det att framstå som om frågan egentligen handlar om person och inte om sak, och misstänkliggör därmed bevekelsegrunderna för kritiken.
Men liksom de historiker som kritiserar Aron Flams bok fortsätter jag att tro på vikten av granskade källor och verifierbara fakta. Det är nödvändigt för att vi ska ha en offentlighet rotad i objektiv sanningar, och inte en som domineras av den som vrålar ut sitt narrativ högst.
Det vänligaste man kan säga om Aron Flams arbetsmetod är att han har missat snart sagt all historieskrivning som finns i det ämne han gav sig ut att skriva en bok om. Detta gäller för övrigt även komikerns senaste försök att omvandla ”Det här är en svensk tiger” till något den inte är – nämligen ”en bok om antisemitismen inom vänstern”.
Som inte helt okunnig på just det området kan jag inflika att även där lutar sig Flam mindre mot befintlig forskning och faktisk historia, och mer mot sin fria fabulering.
Givet ämnets vikt och underutforskning – och så hårt som förståelsen för antisemitismen vänsterifrån motarbetas – är det på den punkten enbart kontraproduktivt med konspirationer istället för fakta.