Region Stockholm har på bara några år ökat kostnaderna för den somatiska specialistvården med över elva miljarder kronor. Ändå visar Vårdföretagarnas analys från den officiella väntetidsdatabasen att färre specialistbesök och operationer genomförs samtidigt som fler patienter får vänta på vård.
Region Stockholm har länge kunnat skylta med att vara den i särklass bästa sjukvårdsregionen. Tillgängligheten har varit bättre än övriga landet och en mångfald av vårdgivare har gett patienterna både närmare och fler vägar till vård.
Analysen visar att under första halvåret 2026 genomfördes 440.000 specialistbesök i Region Stockholm. Det är den lägsta nivån under perioden 2023–2026. Samtidigt ökade antalet väntande till 452.000 – den högsta nivån under perioden. Jämför vi första halvåret 2026 med samma period 2025 ser vi att det genomfördes 12.000 färre besök samtidigt som antalet väntande ökade med 18.000. Färre patienter får hjälp och fler blir kvar i kön. För patienten innebär det längre väntan på besked, behandling och återgång till vardag och arbete. När tillgängligheten försämras är det inte bara statistiken som påverkas utan människors liv.
Detta samtidigt som produktionen minskar har kostnaderna stigit kraftigt. Mellan 2022 och 2025 ökade kostnaden för somatisk specialistvård med 11 miljarder kronor. Obalansen är ett mönster och inte en tillfällighet
När vi djupdyker i data ser vi fler, bekymmersamma trender. Under första halvåret 2023 genomfördes 236.000 operationer. Tre år senare har antalet minskat till 208.000 ingrepp. Samtidigt ökade antalet väntande från 108.000 till 133 000. Bara jämfört med 2025 genomfördes 8.300 färre operationer och åtgärder, medan antalet väntande ökade med 18.100.
Det som är värt att notera är att utvecklingen inte kommer i en tid av minskade kostnader och ökade besparingar. Mellan 2022 och 2025 har kostnaden för den somatiska vården i Region Stockholm ökat från 46 miljarder till 57 miljarder kronor, en ökning på 24 procent. Siffrorna visar att vården blivit dyrare samtidigt som stockholmare får sämre tillgänglighet och ökade köer.
När vi nu jämför med tidigare halvår uppstår ett mönster som tyder på att försämringen inte är en tillfällighet utan snarare en del av en negativ utveckling. Trots styrets ökade satsningar och ambitionen av att ta hem mer i egen regi visar de faktiska siffrorna på att utvecklingen knappast kan varit i linje med den förväntade utgången.
Det betyder nödvändigtvis inte att varje förändring kan förklaras av Region Stockholms omställningsplan. Statistiken visar inte vad som orsakat utvecklingen. Men tidsmässigt sammanfaller försämringen med en omfattande omläggning av vårdens organisation, där vårdval förändras eller avvecklas och mer vård styrs mot regionens akutsjukhus.
Sjukvården har inte blivit mer tillgänglig under mandatperioden. Under mandatperioden har flera vårdval förändrats, begränsats eller avvecklats samtidigt som regionen uttalat en ambition att bedriva mer vård i egen regi. Men de resultat som nu kan utläsas i väntetidsstatistiken ger inget stöd för att tillgängligheten förbättrats.
”När fler patienter väntar behövs inte färre vägar in i vården, utan fler.”
När politiken gör stora förändringar av ett komplext vårdsystem måste utgångspunkten vara vad som fungerar bäst för patienterna och inte vilken driftform vårdgivaren har. Region Stockholm har länge präglats av en mångfald av privata vårdgivare, såväl stora sjukhus som mindre specialistkliniker. Den mixen – med små och stora privata aktörer, företag såväl som idéburna – är anledningen till att Stockholm haft mycket högre tillgänglighet och därmed kortare vårdköer än övriga regioner.
En sådan infrastruktur är svår att bygga upp, men förvånansvärt lätt att rasera. Vårdgivare som möts av kortare avtal, osäkra villkor eller besked om avvecklade vårdval kan inte långsiktigt investera i personal, lokaler eller ny kapacitet. När en verksamhet väl stängt går det inte att återkalla läkare, sjuksköterskor eller administrativ personal med en fingerknäpp.
Därför bör regionledningen vara försiktig med att montera ned det som har gjort Stockholm starkt. När fler patienter väntar behövs inte färre vägar in i vården, utan fler. Regionen måste ta vara på den kapacitet som redan finns hos både offentliga och privata vårdgivare för att fler ska få vård i tid. Utvecklingen under mandatperioden visar att regionens vägval inte har lett till den förbättrade tillgänglighet som utlovats. När köerna växer behöver regionen använda all tillgänglig kapacitet.
Låt den här mandatperioden vara ett bevis på att privata vårdgivare inte är problemet utan en del av svaret på ökad tillgänglighet och kortare vårdköer.
Gunnar Caperius, förbundsdirektör Vårdföretagarna
Christoffer Nilsson, näringspolitisk expert Vårdföretagarna