Valet i september handlar om vilken riktning Sverige ska ta. Antingen fortsätter vi på den väg som Moderaterna har slagit in på med sänkta skatter för hårt arbetande svenskar, mer pengar kvar i plånboken för barnfamiljerna och ökad trygghet. Eller så byter vi riktning och låter skattetrycket, bidragen och kriminaliteten växa okontrollerat efter att Magdalena Andersson har kohandlat med Nooshi Dadgostar och Daniel Helldén.
Sverige är på rätt väg. Den moderatledda regeringen har städat upp i det kaos som Magdalena Andersson lämnade efter sig 2022. Vi har pressat tillbaka inflationen och gängvåldet, tagit Sverige in i Nato och sett till att en vanlig barnfamilj nu får behålla 5.000 kronor mer i månaden.
I dag är Sverige ett bättre land än för fyra år sedan, men vi moderater är långt ifrån färdiga.
Nästa mandatperiod vill vi fortsätta sänka skatterna för alla som jobbar eller har jobbat. Om fyra år ska en barnfamilj ha ytterligare 5.000 kronor mer kvar i plånboken och vi vill införa ett jobbat-avdrag för alla som har slitit ett helt yrkesliv. Ett konkret mål som vi sätter upp inför nästa mandatperiod är att två vanliga heltidslöner ska räcka för att kunna köpa ett hus.
Därtill kommer vi att fortsätta rusta upp försvaret och se till att grovt kriminella sitter inlåsta så att hederliga svenskar kan vara trygga. Brott mot kvinnor kommer att bekämpas på samma sätt som vi har tryckt tillbaka gängbrottsligheten genom att dubblera straffen grov kvinnofridskränkning.
Om fyra år vill vi även att Sverige ska vara friare. Familjernas valfrihet ska öka genom att dubbla antalet dagar som båda föräldrarna kan vara föräldralediga till 120. Äldre ska ges rätt att kunna välja personal i äldreomsorgen. Och 18-åringar, som förväntas försvara landet med livet som insats, ska självfallet kunna handla på Systembolaget.
Den här mandatperioden har ägnats åt att få ordning på Sverige. De kommande fyra åren kommer vi ägna åt att göra Sverige mer rättvist. Ansträngning ska löna sig, och brott ska straffa sig.
Mot detta står ett oklart rödgrönt alternativ som saknar såväl gemensam vision som parlamentarisk strategi. Det enda vi med säkerhet kan veta om vänsterblocket får majoritet i riksdagen är att det kommer bli en stökig regeringsbildning och att Magdalena Andersson kommer behöva kohandla sig till makten. Precis som Stefan Löfven gjorde.
Vad hon kommer att ge till Nooshi Dadgostar och Daniel Helldén för att få nycklarna till Rosenbad är än så länge höljt i dunkel, men det går att göra kvalificerade gissningar baserat på hur det gick förra gången vänstersidan styrde Sverige. Då höjdes eller infördes 46 skatter, gängvåldet nådde rekordnivåer och slet isär vårt land samtidigt som inflationen sköt i höjden.
Inför årets val lovar de rödgröna partierna att vrida tillbaka klockan till kaoset som rådde då. Man vill höja skatten på arbete, införa en skatt på bolån och höja skatten på sparande. Skatterna behöver höjas med nästan 4.500 kronor i månaden för en vanlig barnfamilj för att bekosta höjda bidrag, ökad invandring och höjt bistånd. Därtill står man fortfarande fast vid en transportpolitik som skulle innebära att bränslepriserna höjs med tio kronor litern samt säger nej till att ta bort dagens mängdrabatt.
Det här är vad valet i september handlar om. Antingen fortsätter vi att öka friheten och tryggheten för alla hederliga och strävsamma svenskar. Eller så återgår vi till oordningen som rådde innan Moderaterna städade upp efter Magdalena Andersson.
Valet är väljarnas att göra. Men det är hög tid att fler ställer sig frågan om Sverige verkligen har råd med en rödgrön regering igen?
Karin Enström (M), partisekreterare