”Vad kan få rika svenskar att stötta kultur?”
Paris mest legendariska prestigevaruhus har omskapats till ett palats för samtidskonst. En tydligt statement i ett land där det både är status och skattemässigt förmånligt att vara mecenat. Men vad kan få rika svenskar att börja stötta kultur?
Anders Jansson
Den svenska valrörelsens mest brännande kulturfrågor handlar om fördelning av pengar. Minskade anslag till studieförbunden, kulturens andel av statsbudgeten och så kulturministerns önskan om breddad finansiering.
Om det kan bli avdragsgillt att stötta kultur i framtiden vet vi inte än. Den utredningen hamnade ju på kulturministerns bord sent i våras.
Men frågan är vad (förutom skatteavdrag) det är som ska få de svenskar som sitter på privat kapital att ge bort en del av det till kultur. I Frankrike uppskattas den viljan vara mellan dubbelt och fyra gånger så stor som i Sverige, enligt Myndigheten för Kulturanalys och OECD.
Vilken status ger man kulturen?
Sedan drygt 20 år finns det en lag, Aillagon-lagen, i Frankrike som tillåter skatteavdrag för gåvor till ”godkända allmännyttiga organisationer”, däribland kultur. Men hur attraktivt det är att vara mécénat avgörs ju till stor del av vilken status man tilldelar kulturen.
Vilken roll och prioritet man ger den.
Den mest kommersiella adressen – den ska konsten ha!
Det senaste tydliga exemplet är nya Fondation Cartier. Byggnaden skapades under Haussmann-epoken som stadens mest prestigefyllda varuhus: Grands Magasins du Louvre. Och det är fortfarande en av Paris mest kommersiellt lukrativa adresser.
Men staten och staden menade att den här platsen är för viktig för att bara ge ekonomisk avkastning och lät stjärnarkitekten Jean Nouvel och redan internationellt etablerade konststiftelsen Fondation Cartier skapa en ny gigantisk, levande institution för samtidskonst i världsklass.
Smack in the middle mellan Louvren och Kulturdepartementet.
En svensk jämförelse
Ett legendariskt varuhus, centralt beläget och med höga byggnadshistoriska värden. En parallell vore om Stockholm stad och Kulturdepartementet bestämde sig för att arkitekten Ferdinand Bobergs sista stora byggnad, NK på Hamngatan, bara var ett varuhus för mycket. Lät en finansiär tömma det på butiker och bygga om det till ett levande palats för samtidskonst.
Stålar eller status?
Känns det troligt? Kanske inte. Frankrike, Italien, Nederländerna m.fl. använder i högre grad än Sverige skattesystemet för att göra privata pengar till en del av den offentliga kulturen.
Men frågan är om något annat än skattereduktion krävs för att det ska bli intressant att ge bort sina pengar till kultur även i Sverige.
Det här är en analys
Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §4 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.