Det verkligt anmärkningsvärda är dock motiveringen. Enligt stadsbyggnads-förvaltningen behöver detta inte vara något större problem eftersom den planerade Allélänken redan kommer att ha minskat trafikmängderna in mot centrum. Med andra ord: eftersom man först stryper framkomligheten genom Allén kan man därefter strypa framkomligheten på Ullevigatan.
Det är ett häpnadsväckande resonemang. För vad säger man egentligen? Jo, att den kraftiga begränsningen av trafiken genom Allén blir ett argument för att kraftigt begränsa trafiken även på Ullevigatan. Först försämrar man framkomligheten på en av stadens viktigaste trafikleder. Därefter används konsekvenserna av det beslutet som argument för att försämra framkomligheten ytterligare på nästa led.
Men trafiken försvinner inte för att politiker tar bort körfält. Människor ska fortfarande till arbetet, lämna barn på förskolan, ta sig till vården, få leveranser och utföra sina jobb. Polis, ambulans och räddningstjänst måste nå fram när sekunder räknas. När kapaciteten på de stora lederna medvetet minskas försvinner inte transportbehoven. Trafiken trängs ihop, köerna växer och trafik flyttas till mindre gator som aldrig byggts för sådana trafikmängder.
Framkomligheten en trygghetsfråga
Räddningstjänstens framkomlighet är inte en detalj i stadsplaneringen. Den är en grundläggande trygghetsfråga. Den särskilda utryckningsfilen på Ullevigatan finns där för att brandbilar från Gårda ska kunna ta sig fram även när trafiken står stilla. Att medvetet bygga bort en sådan funktion på en av stadens viktigaste infartssträckor är inte vanlig trafikplanering. Det är att försämra Göteborgs säkerhetsmarginaler. För räddningstjänsten handlar detta inte om bekvämlighet utan om tid. Minuter avgör om en brand kan begränsas till en lägenhet eller sprider sig till ett helt hus. Minuter avgör om människor kan räddas eller inte. Det perspektivet saknas alltför ofta i dagens trafikplanering.
Det mest anmärkningsvärda är att detta inte sker av misstag. Tvärtom. I stadens egna handlingar anges minskad biltrafik som ett uttalat mål. Syftet är alltså inte bara att bygga ny infrastruktur utan också att förändra människors resvanor genom att göra det svårare att ta sig fram med bil. Det är en politisk inriktning som man kan ha olika uppfattningar om. Problemet uppstår när denna politik samtidigt leder till längre köer, flyttar trafik till mindre gator, ökar belastningen på närboende och försämrar framkomligheten för polis, ambulans och räddningstjänst. Då handlar det inte längre bara om trafikpolitik. Då handlar det om stadens funktion och säkerhet och i slutänden om liv.
Och detta är inget enskilt projekt. Det är ett mönster. Allélänken innebär stora ingrepp i ett av Göteborgs mest uppskattade gröna stråk.
Och detta är inget enskilt projekt. Det är ett mönster. Allélänken innebär stora ingrepp i ett av Göteborgs mest uppskattade gröna stråk. Länsstyrelsen har varnat för påverkan på träd, biotoper och riksintressen. Trots detta drivs projektet vidare samtidigt som alternativ som Operalänken aldrig fått den seriösa prövning de förtjänar. Nu kommer Ullevigatan där ännu en viktig trafikled ska få minskad kapacitet. Samtidigt har Järntorget byggts om på ett sätt som gjort framkomligheten sämre för i princip alla trafikslag.
Miljöargumentet håller inte heller. När stora leder får lägre kapacitet försvinner inte människors behov av transporter. Resultatet blir längre köer, mer stillastående trafik och ökat tryck på mindre omkringliggande gator. Bilar som krypkör eller står stilla i kilometerlånga köer är inte bra för miljön. Trafik som trängs in på mindre gator är inte bra för boendemiljön.
Göteborg behöver bättre kollektivtrafik och kloka investeringar för framtiden. Men Göteborg behöver också fungera. En stad där räddningstjänsten får svårare att komma fram är inte en bättre stad. En stad där trafiken pressas ut på mindre gator är inte en mer hållbar stad. En stad där framkomlighet betraktas som ett problem som ska bekämpas riskerar att bli både mindre säker och mindre fungerande.
Det är dags att sluta bygga bort Göteborgs funktion och säkerhet. Staden ska fungera för dem som bor, arbetar och driver företag här – och för dem som måste komma fram när det brinner.
Eva Flyborg (L), ledamot Stadsbyggnadsnämnden
Kristina Bergman Alme (L), ersättare Räddningstjänstens styrelse