Under fötterna, halsen och armhålorna – det är ställen där många är kittliga. Det verkar också spänna över olika kulturer, enligt ny forskning. I alla fall gäller det för människor från kinesiska, grekiska och nederländska kulturer, som deltagit i en studie som presenteras i Nature human behaviour.
Resultaten bygger på svar från drygt 450 vuxna som fått frågor om bland annat var på kroppen de är kittliga. I alla tre kulturella grupper beskrev deltagarna konsekvent halsen, armhålorna, magen och fotsulorna som kittliga områden.
Varför är vi kittliga?
– Det finns områden som verkar universella, säger Konstantina Kilteni, en av studieförfattarna och forskare vid Karolinska institutet samt Donders institute for brain, cognition, and behaviour i Nederländerna, till TT.
Hon söker bland annat svar på varför vi är kittliga.
– Redan Aristoteles och även Darwin undrade det och har presenterat teorier, men vi har inget enkelt svar, säger hon.
En av teorierna är att de mest kittliga områdena på kroppen är de som är mest känsliga för skador. Andra teorier att det handlar om områden som inte berörs så ofta eller att beror på att huden är tunnare just där.
I den här studien såg forskarna bara ett samband mellan kittliga områden och områden som inte utsätts så ofta för beröring.
Troligen handlar det om en komplex blandning av sensoriska, fysiologiska och psykologiska faktorer.
Svårt att kittla sig själv
Forskningen visar också att det skratt som kommer när vi blir kittlade är speciellt.
– Man har sett att det skiljer sig ljudmässigt från skratt som kommer när vi skrattar åt ett skämt eller något vi ser, säger Konstantina Kilteni.
Och en sak är säker: det är nästan omöjligt att kittla sig själv.
– Det tror vi beror på att överraskningen saknas. När vi kittlar oss själva så vet hjärnan var och när det ska ske och då kittlas det inte, säger Konstantina Kilteni.
– Men vissa personer med schizofreni upplever sin egen beröring som mer kittlande än friska, vilket tyder på att det kan finnas en skillnad i hur hjärnan tolkar känselintryck från den egna kroppen.
För den som undrar varför det är viktigt att forska om kittlighet har Konstantina Kilteni ett svar.
– Kittlighet kan verka enkelt och roligt men det är vetenskapligt relevant. Genom att forska kan vi lära oss mer om evolution, utvecklings- och klinisk neurovetenskap, säger hon.
Fakta: Olika sorters kittlighet
Forskarna delar upp kittlighetskänslan i två olika typer: knismesis, som är en lätt beröring som kan utlösas av exempelvis en insekt, och gargalesis, en mer kraftig beröring som kan ge skratt.