Författaren Amanda Romare, 37, har tidigare varit öppen med sin OCD och ångestproblematik.
I ”Sommar i P1” berättar hon också om sin dödsångest. Hon är avundsjuk på sin mamma som vet var hon vill begravas och att det är så självklart för henne vart hon är på väg.
– Själv har jag ingen aning. Min lillasyster Adina har sagt att hon vill att jag ska äta en bit av henne om hon dör. Bara en liten tugga. ”Så jag kan existera genom dig och att jag fortfarande finns på något sätt”, berättar Romare.
Hon har däremot vägrat att äta sin lillasyster Adina Romare, 32, om Adina skulle dö. Amanda tror inte att hon skulle få ner henne för att hon skulle vara för ledsen.
– Ända sedan vi var små har hon varit rädd att vara ensam, så till slut sa jag ”kanske”. Men om Adina ska ligga i min mage, var ska jag då ta vägen? Det kanske inte låter som en så stor fråga, men den är med mig varje dag, säger Amanda i sommarpratet.
Romare: ”Kan inte sluta tänka på döden”
Hon berättar också att hon hade generell oro och dödsångest redan som barn. I dag tar döden fortfarande upp en stor del av hennes tankar.
– Jag kan inte sluta tänka på döden. Mitt testamente som jag inte vågar skriva. Vad jag bidrog med i mitt liv. Donatorkortet som ligger och bränner i plånboken. Huden som jag sagt att jag inte vill donera. Var fasen jag ska begravas. Finns det ens en plats som kan trösta när man är i den här ensamma klaustrofobiska tomheten?
Det jobbigaste med att tänka på döden, säger hon, är att man dör två gånger – den andra gången när det inte finns någon kvar som tänker på en. Hon funderar på att skaffa sig en arvvinge som i alla fall kan minnas henne ett tag.
– Kanske är det vägen att gå. Eller så får det bli Adina som äter upp en del av mig om jag dör först. Jag läste att Keith Richard blandade ut sin pappas aska med kokain. Och då kände jag, det kanske inte är en så dum idé ändå, avslutar hon sitt sommarprat med.
”Sommar i P1” släpps som podd 07.00 i appen Sveriges Radio och sänds 13.00 i P1.