På tisdagen meddelade Ebba Busch att hon vill göra Kristdemokraterna till ett skolparti. ”Skolan ska bli skola igen”, slog partiledaren fast.
Det väcker förstås frågor kring vad KD menar att alla som arbetar och går i skolan i så fall sysslar med – men framför allt varför partiet känner ett behov av att införa en auktoritär skolmodell i en skola som i allt väsentligt fungerar bra.
I den politiska debatten målas den svenska skolan konsekvent upp i nattsvarta penseldrag. Elever beskrivs som anarkistiska rebeller utan intresse för kunskap, medan lärarkåren påstås ha abdikerat till förmån för elevväldet. Men det är en dystopi snarare än verklighet.
Den senaste Pisamätningen visar att svenska 15-åringar fortsatt presterar över OECD-genomsnittet i läsförståelse, matematik och naturkunskap. Samtidigt trivs 9 av 10 högstadielärare med sitt jobb. Svensk skola är med andra ord en ganska välfungerande plats med kompetenta lärare och engagerade elever.
Men i Tidöpartiernas valkampanjer låter det annorlunda.
I en valfilm säger Ebba Busch att det behövs en skola ”där nyfikenhet går före politiska experiment”. Samma parti som alltså plötsligt vill införa ordningsbetyg och importera ”No Excuses”-skolor – miljöer där barn måste marschera på rad mellan klassrummen för lydnadens skull. Liberalerna, som var först ut med att kalla sig skolparti, vill å sin sida tvinga elever som stör att städa skolgården inför sina kamrater – så kallat ”gottgörande arbete”.
Ersätta beprövad pedagogik med bestraffning för att stärka studieron?
Det är väl själva definitionen av ett politiskt experiment. Och en del av ett skifte där individen får stå tillbaka för en tystlåten och homogen massa; en skola där eleven ska underkasta sig i stället för att lära sig att tänka fritt.
Ordningsbetyg är en del av denna auktoritära gir. Betyget avskaffades i Sverige 1969 av en väldigt god anledning – det var godtyckligt och saknade pedagogisk effekt. Det är därför som både lärarfack, rektorer och elevkårer säger nej till Kristdemokraternas förslag.
Visserligen har en politik där hårdare retorik går framför det som fungerar blivit en paradgren för regeringen. Men medan ordningsbetyg och straff är billiga skolreformer i statens budget, är priset för att montera ned den fria tanken i skolan högt.
Men KD kanske vill omforma skolan till ännu en anstalt för barn?
Som vikarie i skolan har jag sett att problemen inte handlar om disciplin, utan brist på förutsättningar. När barn med särskilda behov väl fick struktur och vuxna som såg dem fanns det också utrymme att välja plugget framför bråket. Men i överfulla klassrum där en ensam lärare ska räcka till 30 elever med lika många olika behov blir lärarens jobb svårare.
Elever i mindre klasser lär sig bättre. Hög lärartäthet med legitimerad personal ger högre kunskapsresultat och ökad trygghet. För den som vill ha en mer likvärdig skola i hela Sverige finns det helt enkelt bara en lösning – mer resurser.
Svensk skola behöver inte förnedringsstraff eller auktoritära lösningar. Den behöver mindre klasser, fler kollegor och tillräckligt med resurser. Om man inte förstår det är man knappast ett skolparti, hur snitsiga slagord man än levererar inför ett val