USA:s president blir inte klok på Irans nya ledare. Han medgav det själv nyligen till en grupp reportrar:
– De gör mig arg, de gör mig bara arg!
Hans beskrivningar av dem har varit minst sagt spretiga, från ”galningar” till ”resonabla”, från ”väldigt rationella personer” till ”avskum”.
Han räknade med att USA:s militära övermakt snabbt skulle knäcka regimen och få den på fall. Så skedde inte.
Trump tror fortfarande med jämna mellanrum att amerikanska bomber och missiler ska få Iran att ge vika.
Han har hotat med förödande anfall minst sju gånger sedan kriget startade. Senaste nu i augusti har han talat om ”krafter som inte setts till sedan andra världskriget”.
Men varje gång har han ställt in. Det börjar bli parodiskt, om det inte vore så allvarligt.
USA:s högsta militär Dan Caine uppges ha varnat redan före kriget att en konflikt med Iran riskerade farligt uttunna USA:s arsenal av kritiska vapen.
Det är vad som tycks ha skett. Som Patriot-robotar. USA har enligt amerikanska medieuppgifter avfyrat 1 500 under kriget, och har nu bara 1 700 kvar i lager.
Så det har inte blivit några nya massiva anfall. Trump har i stället hänvisat till nya diplomatiska samtal och snara genombrott.
Men de har inte heller kommit. Iran och Oman har samtalat i veckor om ett system för hur sjöfarten in och ut ur Persiska viken ska regleras i framtiden.
Ett öppnande av Persiska viken är Trumps prioriterade mål för tillfället och Iran utnyttjar det. Så i helgen ställde de nya krav på USA, bland annat om sanktionslättnader, om skadestånd för kriget, om amerikansk militär reträtt från regionen.
En del av dessa fanns med redan i den avsiktsförklaring som USA och Iran skrev under i juni, men där var de knutna till avskaffandet av Irans kärnenergiprogram.
Trump kan knappast vika ner sig där. Det är ett för högt pris för att öppna Persiska viken.
Så nej, diplomatin verkar heller inte för tillfället komma någonstans.
Iran vet också att Trump är pressad på hemmaplan och att hans parti riskerar förluster i höstens kongressval om konflikten fortsätter dominera rubrikerna och hålla bränslepriserna uppe.
Det är en järnsax Trump sitter i. Hans motdrag ser nu att själv prova iraniernas tålamod med fortsatta ekonomiska påtryckningar.
De hårda sanktionerna och den blockad mot all iransk sjötrafik från Persiska viken som USA återinförde i juli sätter onekligen press på den iranska ekonomin.
”Är bankrutta, totalt bankrutta”
Inflationen har skjutit i höjden, arbetslösheten ökar, den iranska valutan har kollapsat.
– De har inga pengar, de är bankrutta, totalt bankrutta, sa Trump till reportrar i måndags.
Enligt Wall Street Journal har Trump lyssnat på rådgivare som vill ge de ekonomiska påtryckningarna mer tid. De har visat honom statistik om Irans pressade ekonomi.
Mike Waltz, USA:s FN-ambassadör, sa i en intervju i helgen att Iran är mer rädd för finansminister Scott Bessent än för försvarsminister Pete Hegseth.
Det pågår en debatt även i Iran. Landets president Masoud Pezeshkian anses tillhöra de mer reformsinnade som vill se en snar lösning på konflikten. Han uppgav i veckan att han just hållit ett sju timmar långt möte med Irans nye högste andlige ledare, Mojtaba Khamenei, och där bland annat diskuterat det pris Irans folk får betala.
Men ayatollah Khamenei har också just utsett personer från det hårdföre Islamiska revolutionsgardet till nya, höga befattningar. Det tyder inte på någon kompromissvilja.
Ett dilemma med Trumps nya strategi med att ”vänta och se” är att Iran visat sig väldigt uthålligt förr. Och det finns just inga tecken på någon ny folklig resning efter blodbadet i januari.
Om konflikten forsätter även i höst så kommer det amerikanska valet att hållas i dess skugga. Det kommer att ge demokraterna en hel del att arbeta med.
Iran också.