Det är tuffa tider för oss som fortfarande tror på religionen som civiliserande kraft. Under måndagen publicerade Danmarks statsminister, socialdemokraten Mette Frederiksen och Italiens premiärminister, högerpolitikern Giorgia Meloni, ett gemensamt manifest mot vad de kallar okontrollerad invandring. ”Vi är de enda kvinnliga regeringscheferna i EU och står enade i vår strävan att skydda Europa och det kristna kulturella arvet” klargör de i en post på sociala medier, bildsatt med de leende väninnorna i dubbelknäppta kostymer.
Alla vet väl att Jesus var flykting och genom livet helt utelämnad åt andras gästfrihet men det har tydligen fallit ur det kristna arvet.
Utspelet får mig att tänka på sommarens storfilm ”The Odyssey”, Christopher Nolans filmatisering av Homeros klassiska verk. Berättelsen om den längtande och lidande Odysseus utgör en av de urberättelser som binder oss samman som en mänsklig familj.
Jag undrar om det är för sent på jorden för att återvända till rädslan för vad som händer när vi avvisar främlingen
En av berättelsens mer framträdande teman, också i Nolans tolkning, är den moraliska regel som omtalas som Xenia, eller Zeus lag. Innebörden av Zeus lag är att varje främling måste välkomnas och mottas som en vän, eftersom främlingen kan vara en förklädd gud. Att avvisa en förklädd gud kan dra olycka över en hel befolkning, vilket innebär att lagen kan förstås som ren självbevarelsedrift. Lagen efterlevs undantagslöst, även när den är opraktisk eller förenad med stora risker. Alla är snabba med att tillrättavisa den som inte med tillräcklig värme välkomnar en tiggare, eftersom alla fruktar den gudomliga vreden.
Genom föreställningen om förklädda gudar upprätthåller man moralen på ett sätt som fyller mig med avund. Jag undrar om det är för sent på jorden för att återvända till rädslan för vad som händer när vi avvisar främlingen.
Jag tänker att det kristna arvet inte längre klarar det som de abrahamitiska religionerna historiskt har gjort bäst: ingjuta gudsfruktan. Det verkar inte föresväva Frederiksen och Meloni att det politiska manifestet kan dra olycka över en hel befolkning. Väljarna har heller inget att invända, eftersom vi är oförmögna att se eller åtminstone erkänna mänskligheten hos de tidigare och framtida migranter som det politiska manifestet berör.
Möt varje främling som en vän för annars blir du ett monster.
Med en sund gudsfruktan hade vi däremot alla behövt leva med vetskapen om att vi en dag kan behöva förklara varför vi har värderat oss själv högre än andra. Utan gudsfruktan står vi i stället ensamma med frågan: varför skulle jag inte värdera mig själv högst?
I samband med ett nyligt besök i ett spanskt flyktingläger kom Påve Leo XIV med ett möjligt svar på den frågan. De som förhåller sig likgiltiga till flyktingars lidande blir till monster, uttalade han med den kraft som jag själv kallar det kristna arvet.
Han efterlyste också en andlig omvändelse hos den befolkning som istället för människor ser siffror vid Europas gränser. Människovärdet, påminde han, går inte förlorat vid en nationsgräns. Där har vi en möjlig Zeus lag för vår tid, med ett tillräckligt avskräckande budskap: möt varje främling som en vän för annars blir du ett monster.