Fler mammuthonor kan ha jagats under istiden
Jägare och samlare tycks främst ha riktat in sig på honor av ullhårig mammut under istiden. Det har forskare upptäckt genom att analysera förhistoriskt dna från över 500 mammutben.
Mammutar var en viktig resurs för människor under istiden. Djuren gav kött och fett, medan hudar och ben kunde användas som byggmaterial. Elfenben användes bland annat till verktyg, konstföremål och prydnad.
Forskare har jämfört könsfördelningen bland hundratals mammutben från naturliga fyndplatser med ben som hittats vid arkeologiska utgrävningar. Resultaten visar att mänsklig aktivitet sannolikt var den främsta orsaken till att mammutben samlades på dessa platser.
– Om ansamlingarna av ben bildades naturligt eller genom mänsklig jakt har varit föremål för debatt i årtionden, säger David Díez del Molino, forskare vid Centrum för paleogenetik, i ett pressmeddelande från Stockholms universitet.
Olika könsfördelning på fyndplatser
Mammutrester från fyndplatser i djurens naturliga miljö bestod till 66 procent av hanar och 34 procent av honor. Forskarna tror att ensamma hanar oftare kan ha dött i naturliga fällor, som slukhål och jordskred. Det kan ha gjort att deras ben bevarades bättre över tid.
I fynd som kopplas till mänsklig aktivitet var fördelningen den motsatta. Där var 70 procent av mammutarna honor och 30 procent hanar.
Resultaten väcker frågor om hur istidens jägare och samlare interagerade med mammutar.
– Vi vet att jägare och samlare under den senare delen av äldre stenåldern ibland jagade mammutar direkt, vilket visas av spjutspetsar som hittats inbäddade i mammutben. Men de kan också ha samlat material från redan döda djur, säger Jarosław Wilczynski, arkeolog vid polska vetenskapsakademin.
Flera möjliga förklaringar
Enligt forskarna kan jägarna ha riktat in sig på honor eftersom de var mindre än hanar, men verkligheten kan ha varit mer komplex.
– Om mammutar betedde sig på liknande sätt som dagens elefanter kan honorna ha ingått i matriarkala hjordar med ett gemensamt sätt att försvara sig. Det skulle ha gjort möten med hjordar lika riskfyllda eller till och med mer riskfyllda än möten med ensamma hanar, säger Hannah Moots, postdoktor vid Centrum för paleogenetik.
– En annan möjlighet är att hjordar ledda av honor rörde sig över landskapet på ett mer förutsägbart sätt än ensamma hanar. Jägare och samlare under den äldre stenåldern kan därför helt enkelt ha stött på dem oftare, oavsett om syftet var jakt eller att ta vara på döda djur, fortsätter hon.
Inblick i samspelet mellan istidens människor och mammutar
Hundra mammutben i studien kommer från elva arkeologiska platser i Europa och Asien. Benen är omkring 20 000–30 000 år gamla.
Forskarna jämförde fynden som kan kopplas till mänsklig aktivitet med 421 mammutar från naturliga avlagringsmiljöer. På så sätt fick de ett stort genetiskt material från ullhåriga mammutar i både Eurasien och Nordamerika.
Forskarna analyserade också arvsmassan från 448 mammutar för första gången. Resultaten visar en tydlig skillnad i könsfördelning beroende på var lämningarna hittats. Materialet ger en viktig inblick i samspelet mellan människor och ullhåriga mammutar under slutet av den senaste istiden, menar forskarna.
– Studien visar vilken potential analyser av gammalt dna har för att besvara arkeologiska frågor som länge varit olösta, säger Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Stockholms universitet.
Vetenskaplig artikel:
Palaeogenomic sex inference of mammoth remains sheds light on the anthropogenic nature of bone accumulations, Current Biology.