DN DEBATT SLUTREPLIK.
Överläkaren Giulia Arslan: Adhd-frågan kräver mer än en statlig utredning.
DN DEBATT SLUTREPLIK.
Överläkaren Giulia Arslan: Adhd-frågan kräver mer än en statlig utredning.
Socialminister Jakob Forssmed (KD) framhåller i sin replik på min debattartikel ”Sverige är på väg att bli ett dopat samhälle” att regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att belysa frågan om adhd-diagnoser. Jag välkomnar att regeringen uppmärksammar problematiken, vilket också framgick av min artikel. Jag undrar dock vad ministern menar när han skriver att ”Syftet med delegationens uppdrag är att komma bort ifrån det snäva synsättet att bup (barn- och ungdomspsykiatrin) ska lösa allt”. Barn är definitivt en sårbar och viktig patientgrupp, men jag antar att vi pratar om alla åldersgrupper?
Det som oroar mig är också att Forssmeds replik riskerar att politisera frågan och ge intrycket att regeringens initiativ sätter ramarna för hur samtalet bör föras. En statlig utredning kan ge ett viktigt kunskapsunderlag. Men oavsett hur väl den genomförs kan den inte ensam lösa de problem jag lyfte, för vare sig individ eller samhälle.
Mitt syfte är att bidra med medicinska och vetenskapliga perspektiv till en bredare samhällsdebatt. Som psykiater och ordförande för expertgruppen för psykisk hälsa i Region Stockholm har jag ett ansvar att bidra till en säker, effektiv och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning och till oberoende rekommendationer grundade i vetenskap, miljöhänsyn och praktisk nytta för vårdens förskrivare.
Jag ville därför lyfta relevant kunskap för kollegor, patienter, allmänhet och, ja, även för regeringen. Däremot var avsikten inte att formulera ett politiskt budskap.
Men jag skrev också som medmänniska. Människor som upplever koncentrationssvårigheter och impulsivitet behöver bli lyssnade på, få en korrekt bedömning och erbjudas adekvat hjälp. En central del av mitt resonemang är att förhållanden i skolan, arbetslivet och digitala miljöer kan bidra till att fler upplever sådana svårigheter. Trots det förläggs både problemet och ansvaret för lösningen alltför lätt till individen.
På den punkten tycks Forssmed och jag vara överens: det behövs ett förändrat synsätt och omfattande insatser.
När Forssmed skriver att jag borde ha ”googlat” regeringens utredningsuppdrag förskjuts emellertid fokus från sakfrågan till politisk positionering. Jag hoppas dock att socialministerns replik trots allt speglar en genuin ambition att ge frågan en bredare belysning – oavsett åldersgränser.
Min bestämda uppfattning är att adhd-frågan är större än regeringens utredning. Den kräver ett öppet samtal mellan människor och mellan berörda professioner, forskare och politiker. En hänvisning till en statlig utredning kan inte i sig vara svaret på de bredare samhällsproblem som diskussionen bör handla om.
Läs fler artiklar från DN Debatt.