Pojkvännens egna ord: Tänker på hennes liv – som jag tog bort
Berättar i förhör: ”Allt är bara fruktansvärt” • Häktad för skärgårdsmordet
・Uppdaterad:
Pojkvännen sitter häktad misstänkt för mordet på kvinnan i Stockholms skärgård.
I förhör berättar han om sista dygnet, att det blev ”tumultartat” på förmiddagen och hans flykt på eftermiddagen.
– Chocken över det jag har gjort, säger han i handlingar som TV4 Nyheterna tagit del av.
Kvinnan hittades död i sitt fritidshus på Sollenkroka ö i Värmdö kommun på tisdagseftermiddagen förra veckan.
Åklagaren uppger att det fanns spår av ”omfattande våld” på kroppen. Enligt uppgifter till TV4 Nyheterna handlar det om åtminstone knivskador.
En intensiv polisinsats och mördarjakt inleddes direkt efter larmet. 33 timmar in i sökarbetet efter gärningsmannen såg polisens helikopter, med hjälp av värmekameran, en man som gömde sig på en närliggande ö. Mannen greps och identifierades som mordoffrets pojkvän i 55-årsåldern. Han är sedan i fredags häktad misstänkt för mordet.
TV4 Nyheterna har nu tagit del av mannens egna ord om skärgårdsmordet i polisförhör.
Berättar i förhör: ”Allt är bara fruktansvärt”
Pojkvännen berättar att han har haft en relation, som han beskriver som kärleksfull, med kvinnan i omkring åtta månader och att de firat semestern på ön tillsammans.
– Jag har varit där i dryga två veckor. Vi har varit där ute och gjort saker tillsammans som man gör. Vi har paddlat och badat och tränat. Och gjort liksom... fina saker. Lagat mat, njutit av sommaren, säger han i utredningen.
Polisen: Och vad hände sen?
– Alltså, varför jag sitter här menar du? Alltså, jag vet inte om jag riktigt kan sätta ord på det. Jag kan liksom inte prata om det... det går inte. Jag kan liksom inte.
Senare i förhöret berättar mannen om något ”tumultartat” på förmiddagen samma dygn som kvinnan hittades död.
– Allt är bara fruktansvärt och jag kan liksom inte sätta ord på det. Att NN inte finns kvar. Och allt liksom det fina hon faktiskt var och allt hon har, sina barn och allting. Jag drar mig för att tänka. Det är svårt att tänka på henne, för det är så hemskt. Det här är jätte... jag har lite svårt för att sätta ord på det. Det är jobbigt. Jag förstår faktiskt inte det som har hänt. Jag kan liksom inte ta in det som har hänt.
Inte hittat mordvapnet
Förhörsledaren ber pojkvännen berätta om morddygnet, från att paret vaknar upp på tisdagen, varpå han svarar:
– Nej, jag kan inte. Jag är ledsen, men jag kan inte. Det gör ont. Det gör fruktansvärt när du läser upp vad som har hänt. (...) Men det är klart att jag tänker på henne och hennes liksom liv. Som jag tog bort.
Mannen upprepar genom hela förhöret att han inte klarar av att berätta om mordet och att han inte kan acceptera vad som har hänt.
– Det är inte att jag liksom vill slingra mig. Bara att jag kan inte sätta ord på det. Jag är inte feg. Det är att jag kan inte sätta ord på det.
Enligt utredningen har kriminaltekniker i samband med brottsplatsundersökningen inte hittat något misstänkt mordvapen. Utredarna frågar mannen i förhör om han tagit med sig en kniv eller annat vasst föremål, varpå mannen återigen svarar att han inte klarar av att prata om detaljerna.
Paddlade iväg efter mordet: ”Man vill bara fly”
På fråga om vad som händer efter mordet beskriver pojkvännen sin flykt på eftermiddagen och sitt gömställe som han hade tills polisen hittade honom. Innan flykten tog han med sig ”det jag behöver”.
– Det är väl att man bara vill fly. Fly framåt. (...) Jag lämnar platsen. Och... hittar en plats där jag liksom blir kvar på. Jag tar en kajak som de har. Paddlar i väg ut till en av öarna. Jag hittar en plats och väljer att bli där. Och så kommer chocken över det jag har gjort. Alltså, kommer att det hemska liksom.
Vad gör du på ön?
– Jag simmar över till en båt. Där i båten blir jag. Går in i en liten, liten båt. Blöt, frusen. Och där... jag liksom ville vara.
Förstod du att NN var död när du lämnade platsen?
– Jag kan inte prata om det heller. Jag är ledsen.
Vill inte berätta motivet: Varit bråkigt
Inget motiv till händelsen har ännu framkommit, enligt åklagaren. I förhör nämner den misstänkte ”bråk” i perioder som lett till att han sagt saker han inte menat, men vill i övrigt inte gå in närmare på vad upprinnelsen till mordet kan vara.
Polisen undrar flera gånger om mannen erkänner eller nekar till brott.
– Det är uppenbart vad som har hänt. Jag kan inte säga något mer. För jag tycker det är för hemskt. (...) Jag är bara mentalt inte där.
Finns det någonting annat du kan säga om det här i nuläget?
– Att det aldrig skulle ha hänt naturligtvis.