Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Flera tusen svenskar blev på orimligt gott humör när de en morgon vaknade och såg att Marocko oväntat klarat oavgjort i sin VM-premiär mot Brasilien.
Det beror inte på att de är supportrar till ”Atlaslejonen”, utan på att tipsgrupperna och gratisspelen blivit en modern tradition vid de stora mästerskapen.
Den utvecklingen är i själva verket bara toppen av ett isberg. Vi lever nämligen i en tillvaro som för varje år präglas alltmer av ”gamification”, spelifiering, där allt fler dimensioner av livet håller på att förvandlas till spel.
Registrerar du de böcker du läser i en app? Får du glada tillrop från telefonen när du gått dina tiotusen steg eller en eldslåga intill ditt användarnamn när du gjort dina franska glosor?
Då vet du vad jag pratar om. Att läsa böcker, promenera och lära sig ett språk har förvandlats till mätbara mikroprestationer och statistik i ett system som hela tiden vill hålla dig igång.
Det kan verka oskyldigt, och det kan vara härligt också. VM:s gratisspel är ett exempel: Jag vet av erfarenhet att inget får en människa att känna sig lika utvald och överlägsen som att ha varit ensam i kompisgänget eller bland kollegorna om att tro på oavgjort mellan Nya Zeeland och Iran.
Det är den sagolika känslan av att ha ”känt det på sig”, att ha en övernaturlig intuition och ett sjätte sinne för just fotbollsresultat.
Världen talar till mig. Jag bara lyssnar.
Kanske var det just den känslan som fick en spelare på Polymarket att, som Bloomberg rapporterade, satsa en miljon dollar på att favoriterna Spanien skulle slå Kap Verde.
Slutresultatet blev 0–0 – en kostsam påminnelse om att 92 procents sannolikhet faktiskt innebär att utfallet åtta gånger av hundra blir ett annat än man trodde.
De flesta av oss är helt enkelt uselt rustade för att uppfatta världen som sannolikheter och statistik.
Vi inbillar oss så gärna mönster, orsaker och avsikter eller tillskriver oss själva en unik förmåga att förutsäga resultat – fast vi vet att miljontals människor tittar på samma match och känner likadant.
Våra lekar är på sätt och vis det allvarligaste vi gör.
Det är därför VM är en fest för spelbolagen och en tragedi för dem som inte kan kontrollera sitt spelande.
Men jag undrar om inte de spel som i förstone verkar vara gratis på sikt rymmer allvarligare faror än vad det traditionella spelandet om pengar gör.
Visst skördar de våra personuppgifter, men det verkligt infernaliska med den våg av ”gamification” som sköljer över såväl modevärlden som litteraturen är att den förändrar det sätt vi ser världen på.
Den tjuvkopplar vår naturliga instinkt att leka – innan du vet ordet av har du röjt statsministerns position med din löprunda eller börjat läsa korta böcker bara för att få göra ett inlägg till.
Våra lekar är på sätt och vis det allvarligaste vi gör, och i en värld med obegränsad tillgång till underhållning blir vår uppmärksamhet den enda resursen som är både ändlig och oändligt värdefull.
Därför är mitt råd till dig att innan du plockar upp ett nytt spel fråga dig både vem som skrivit reglerna till det och om det verkligen är du som går med vinst.
Jag råder dig även att koppla bort de tips du gjort och njuta av fotbollen som något annat än ett spel. Och det säger jag inte bara för att jag ligger tvärsist i mina egna grupper och därför vet att det bara är en dum gissningslek som inte har något att göra med skicklighet alls.