Starka vindar blåser på Carolas nya lantställe i Skåne. Hennes hår fladdrar och det är omöjligt att inte tänka på ”Fångad av en stormvind” – låten som tog henne hela vägen till Eurovision-seger 1991.
För Carola har låtarnas betydelse en tendens att förändras över tid.
I dag pratar hon hellre om det som får henne att känna sig fri än fångad av något, och hon vill helst inte utveckla det stycke i boken där hon skriver att hon känt sig psykiskt misshandlad.
– Jag har med flit valt att inte grotta ner mig i det, säger hon.
”Inget offer”
Mellan raderna framstår anklagelsen som riktad mot hennes exmake Runar Sögaard. Varningssignalerna kände hon av redan under bröllopsresan. Vad som föregått anklagelsen förblir dock osagt.
Varför så få detaljer om något som du ändå väljer att ta upp och som är en central del av boken?
– Jag är inget offer. Jag ser till att jag blir fri. Jag hade kunnat sitta och prata om det här hela dagarna, men då hade jag ju blivit fast.
Hon svarar svävande på frågan om hur allvarligt det var och om det är något som hon hade polisanmält i dag, med tanke på att psykiskt våld nyligen blivit kriminaliserat i Sverige.
– Jag vill att min bok ska vara hedersam. Jag vill att den ska göra Gud glad. Det är säkert en del kristna som tycker att jag utelämnar för mycket.
Carola menar själv att det är viktigt att vara ”äkta och sann”, både inför Gud och sin egen publik. Sögaard har tidigare beskyllt henne för otrohet – en otrohet som hon bekräftar i boken.
– Jag skulle vilja att de som har trampat i klaveret ska kunna veta att det finns en väg tillbaka, säger hon och tillägger att hon vill vara ”en bättre människa” än sin exmake.
– Jag tror inte att jag står här i dag för att jag sjunger ”amazing”. Jag tror att jag står här för att jag har rena kanaler.
Tredje ingrediens saknas
Relationen till Gud är något som Carola återkommer till flera gånger i biografin på över 400 sidor och även hur den fick henne att stanna i ett äktenskap hon börjat ifrågasätta.
I slutet av 1980-talet mådde Carola så dåligt att hennes föräldrar körde henne till psykiatrin. Där uppmanade en läkare henne att lämna församlingen Livets ord eftersom det enligt läkaren var ”bättre än att få medicin som man kan bli beroende av”.
Carola insisterade på att Livets ord inte var problemet och såg det som en vunnen kamp när hon åkte därifrån utan recept. Vad som fick henne att må dåligt kan hon inte svara på.
– Det är några som har läst boken och menar att jag var under en sådan himla stor press, säger hon och blickar ut över de skånska åkrarna.
Trots att hon kan ifrågasätta vissa val i det förflutna är hon på en god plats i dag.
– Jag är farmor och har fått en gård. Det är bara den tredje ingrediensen som saknas, men han kommer, säger Carola.
Svar från Sögaard
TT har varit i kontakt med Runar Sögaard, som förklarar att ”det låter fullständigt sjukt och horribelt” att Carola upplevt sig ha blivit utsatt för psykisk misshandel och menar att det ”absolut inte” har något med honom att göra.