Oscar Westerholm är filmkritiker på kultursidan.
Politik har blivit ett skämt. Åtminstone om man ser till TV4-serien ”Vem kan styra Mauri?”, där Youtube-influencern Mauri Hermundsson (”Uppdrag: Mat” och ”Mauri och Morberg – på en liten resa”) övningskör med partiledarna till de åtta stora partierna. Två avsnitt – Jimmie Åkesson och Nooshi Dadgostar – finns i skrivande stund tillgängliga som förhandstitt för kritiker.
Men av allt att döma är det hela en något sent påkommen pyttipanna på rester från Fouad Youcefis ”Taxi Fouad” och Niklas Källners ”Krasch eller konsensus” med en nypa sälta från Emil Perssons olidligt dryga ”Fördomsshowen”.
Allt börjar med Åkesson, givetvis.
Innan Hermundsson klampar upp till Åkessons anspråkslösa villa i blekingska Sölvesborg och ringer på tydliggör han för tittaren att detta inte är ett program med något politiskt innehåll.
Nej, han vill istället ”lära känna människorna som vill styra vårt land”.
TV4 tar så att säga till alla knep för att inte ge SD:s ettriga trollsvans skäl att stämpla kanalen som en del av det korrupta mediaetablissemanget. Ni vet alla de där ”vänsterblivna snöflingor” som gett sig fan på att avslöja Åkesson, denna äkta patriotiska fullblodssvensk, som den rasist han i grund och botten är.
Nu får högerledaren – som med sin stråhatt, hawaiiskjorta och sina beiga kortbyxor ser ut som en svensson-pappa på semester – istället trivsamma frågor om den stora hiskeliga målningen av en lesbisk orgie han har hängande i sitt vardagsrum. ”De som tror att jag hatar flickor som pussas tycker nog att det är lite oväntat”, säger han.
Trots att avsnitten bara är tjugo minuter behöver jag ta pauser för att hämta andan.
Bland annat för att jag skrattar så högt att kollegorna på redaktionen undrar vad jag sysslar med.
Det hade varit korkat att underskatta Mauri Hermundsson som tekniskt skicklig intervjuare bara för att han är en övervintrad Youtube-snubbe vars främsta målgrupp är tolvåringar. Med sin finslipade komiska tajmning, som förvisso gick bet på surkarten Per Morberg, lyckas den två meter långa rödtotten utan vidare avväpna politiker som drillats till ren mediaresistens. Han är såväl rolig som skärpt och infallsrik.
”Slutade du växa när du var nio?” frågar han Nooshi Dadgostar. Den annars så kontrollerade vänsterledaren börjar fnittra som en fjortis efter en kvarts folköl.
Samtidigt gör tv-serien mig deprimerad. Detta flams ska alltså vara en central del av TV4:s officiella valbevakning? Men vem riktar man sig till när man väljer att undvika skarpa politiska frågor för att inte sabba den hemtrevliga grillstunden med Åkesson, partiledarens fru och deras barska rumänska granne? Inte kan det väl vara den överarbetade sjuksköterskan, den ensamstående småbarnsföräldern eller den utvisningshotade hbtqi-flyktingen? Politik kan för dessa innebära skillnaden mellan frihet och fångenskap, mättnad och hunger, liv och död.
Bara för att man gör ett humorprogram betyder det inte att man behöver bagatellisera viktiga frågor. Tvärtom hade det varit guldläge att ställa beslutsfattare mot väggen när de kopplar av med en kopp rykande skånerost framför sitt lesbiska favoritkonstverk.
Nej, Mauri Hermundssons program är tv för dem som redan har sitt på det torra. Det vill säga vit, välutbildad och välgödd medelklass.
För alla andra är det lika kul som en snigel på ögat.