En färsk, rikstäckande undersökning från Verian visar att personlig assistans finns i många medborgares närhet. Var femte svensk har själv eller i en nära relation erfarenhet av personlig assistans. Hela 51 procent har dessutom arbetat som personlig assistent eller har någon i sin närhet som gjort det. Assistansreformens framtid är en stor del av väljarnas vardag och borde vara en betydligt mer allmängiltig valfråga.
Hela 90 procent anser att personlig assistans är en viktig samhällsinsats för att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. 88 procent menar att den är avgörande för att kunna bo kvar i sitt eget hem och slippa bo på institution. Och 85 procent tycker att det är viktigt att alla i Sverige har god tillgång till personlig assistans.
Dessutom inser sju av tio att vem som helst när som helst kan få behov av personlig assistans. Det här handlar alltså inte om ”de andra”. Det gäller oss alla.
När assistansanvändare misstänkliggörs kollektivt blir konsekvensen att det framstår som legitimt att strama åt
Samtidigt finns en oro om att det förekommer fusk. Det är just denna oro som regeringen och delar av Sveriges medier just nu förstärker och som tycks överskugga allt annat. Men undersökningen visar tydligt att fusket inte är det som människor i första hand förknippar med personlig assistans. Det är stödet och den för Sverige unika möjligheten att leva som andra trots stora funktionsnedsättningar.
Politiken väljer att bygga sin berättelse på undantagen i stället för på verkligheten. När assistansanvändare misstänkliggörs kollektivt blir konsekvensen att det framstår som legitimt att strama åt. Att inte höja den redan urholkade assistansersättningen. Att skjuta upp utlovad indexering. Att tillsätta utredningar med fokus på kontroll och begränsning, snarare än på frihet och livskvalitet.
Det är så en frihetsreform monteras ned. Inte med ett beslut utan med en berättelse som rättfärdigar en långsam utsvältning.
Och priset betalas av personer som är beroende av stödet. Det sker i form av minskat självbestämmande och ett samhällsklimat där människor börjar titta snett på assistansanvändare på stan. Där rättighetsbärare förvandlas till misstänkta.
Saknar folklig förankring
Många assistansanvändare har haft oturen att födas med en väldigt opraktisk funktionsnedsättning. Men det betyder inte att de saknar vilja, behov eller drömmar. De har samma rätt som alla andra att leva sina liv. Det är just dessa olika livsönskningar som personlig assistans möjliggör – och som nu hotas i en debatt där den personliga assistansen systematiskt svartmålas
Undersökningen visar också något som borde väga tungt inför ett val. Väljarna vill värna assistansen. Varannan medborgare anser att staten bör öka utgifterna för personlig assistans. Och en majoritet anser dessutom att stödet i dag inte alltid räcker för att människor ska kunna leva som andra.
Politiken håller alltså på att driva i väg i en riktning som saknar folklig förankring.
Vi är de första att skriva under på att all kriminalitet i samhället ska bekämpas men vi kommer aldrig acceptera att det görs kollektivt på bekostnad av assistansanvändares livskvalitet, frihet och rättigheter.
Det är dags att byta kurs. Sluta använda kriminalitet som svepskäl.
I Sveriges grundlag står att alla människors lika värde, frihet och delaktighet ska värnas. Personlig assistans är ett av de tydligaste uttrycken för just det.
Svenska folket har förstått det. Frågan är om regeringen vågar göra detsamma?
Anders Persson, ordförande Branschorganisationen Fremia Personlig Assistans
Anna Söderberg, ordförande Riksföreningen JAG, genom god man Åsa Emtelin