När jag läser listan över beviljade internationella postdokbidrag inom humaniora och samhällsvetenskap slås jag av att nästan alla projekt kretsar kring samtida samhällsutmaningar: migration, algoritmer, beslutsfattande, hållbarhet och konflikter.
Projekten är utan tvekan viktiga. Men var finns litteraturhistorien, idéhistorien, språkvetenskapen eller den källbaserade historieforskningen? Var finns projekten som söker kunskap för förståelsens egen skull?
I dag tycks forskare allt oftare behöva motivera sina projekt genom direkt samhällsnytta. Men humaniorans värde ligger inte främst i att leverera lösningar på dagens problem. Dess styrka är att ge perspektiv, historiskt djup och förståelse för människans erfarenheter, idéer och kultur.
Även forskning om en författare, en filosof eller en medeltida text är samhällsrelevant – om än på ett indirekt och långsiktigt sätt. Den bidrar till bildning, kritiskt tänkande och förståelsen av vilka vi är.
Om forskningsfinansiering i allt högre grad premierar omedelbar nytta riskerar vi att tränga undan en central del av humaniorans uppdrag: att fördjupa vår förståelse av människan och samhället bortom samtidens mest akuta frågor.
Anne Schumacher