Som denna heta homeriska sommar visat så längtar människor efter den antika kulturen. En dag kanske den insikten också når Sverige.
Det har varit en underbar sommar – äntligen har antiken fått sin rättmätiga plats i vår tid. Inte för att Christopher Nolans filmatisering av ”Odysséen” var så värst bra – att han ens lyckats göra världslitteraturens kanske mest intressanta gestalt till ett sådant platt, självömkande mähä är ett genuint mysterium.
Men publiken har inte bara strömmat till biograferna, utan också dykt djupare ner i det hav som Homeros kallade vinfärgat. I Storbritannien har filmen lett till rekordförsäljning för poesi. På svenska bibliotek är det nu köer för att få låna Homeros ”Odysséen”, både på svenska och engelska. Även på ljudbokstjänsterna har lyssnandet på det sådär 2 800 år gamla diktverket exploderat.
I medierna har antikvetare samtidigt fått lägga ut orden både om sina perspektiv på de homeriska eposen och om allt från antika kvinnoroller till vad den trojanska hästen egentligen betyder.
För någon med en livslång kärlek till antik kultur och historia – väckt av julkalendern 1981 och därefter ständigt brinnande – känns det som revansch. För det vanliga, inte minst i Sverige, är snarare att antiken avfärdas som irrelevant.
De som nu drömmer om att lära sig klassisk grekiska får därför fortsätta drömma. Åtminstone om de bor i Sverige och skulle vilja läsa det på gymnasiet. Den sista skolan som fortfarande erbjöd sådana kurser, Vasaskolan i Gävle, har inför hösten lagt ner grekiskan.
För några år sedan ville Skolverket rensa bort antiken helt från grundskolan och även om man efter hård kritik tvingades backa är det i praktiken inte mycket som svenska barn lär sig om äldre historia.
Det är heller inte bara i skolan som historielösheten segrar sig fram. Politikerna må tala sig blåa i ansiktet om kanon och det unikt svenska men i verkligheten vittrar kulturarvet sönder. Medelhavsmuséet, med samlingar och expertis om medelhavsregionen under 7 000 år, hotas av stängning.
Men det behöver inte vara såhär. Utanför våra gränser har det senaste decenniet bågnat av både nyöversättningar och nytolkningar av antika verk, varav åtskilliga både prisbelönats och nått miljonpublik.
Som denna heta homeriska sommar visat så längtar många efter rikedomen i den antika kulturen, efter konst skapad av människor som både var precis som vi och samtidigt närmast obegripligt annorlunda. Det finns en lärdom där. En dag kanske den till och med når Sverige.