När Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar klev in i Ekots partiledarutfrågning blev det mest axelryckningar från den partiledare som kräver mest av andra partier.
Eftersom Dadgostar kom utan någon koll på siffrorna blev det få svar på hur Sverige blir med Vänsterpartiet vid rodret – de flesta frågorna kring partiets olika utspel viftades helt enkelt bort.
”Det får man ju titta på.” Svaret återkom varje gång frågorna gällde skatter, finansiering och genomförandet av konkreta reformer. För väljaren som vill veta vad en röst på V ger blev mycket osagt.
Politiker som Simona Mohamsson (L) varnar ofta för den ”vänstersmocka” som väntar om Vänsterpartiet får regeringsinflytande över svensk ekonomi. Men sådana etiketter kanske är att överskatta partiets förmåga. För hur ska det kunna bli någon vänstersmocka med ett parti som inte har någon plan på hur något från deras partiprogram ska genomföras?
Inför utfrågningen fanns alla möjligheter i världen att övertyga kritikerna om att Vänsterpartiet faktiskt är moget för regeringskansliet. När Nooshi Dadgostar svarade på frågorna blev det i stället tydligt att tomma tunnor skramlar mest.
Ta förslaget om matpriserna, där Vänsterpartiet vill inrätta en ny myndighet för att bötfälla matbutikers vinster i stället för att komma åt den bristande konkurrensen. På frågan om det innebär ett pristak blev beskedet ett slirigt nej, och vid undran om var straffgränsen för en enskild butik faktiskt ska gå rycktes det bara på axlarna:
”Det får vi titta på.”
Kanske vet Dadgostar innerst inne att Elisabeth Thand Ringqvist (C) har rätt i när hon på X konstaterar att det är ”fel medicin för rätt diagnos”.
De vaga svaren upprepades när partiets generösa önskelista kom på tal. Höjda löner i offentlig sektor, förkortad arbetstid och höjda bidrag står på agendan. Men när journalisterna efter upprepade försök ville veta vad slutnotan faktiskt blir blev svaret ännu en gång att det får tittas på.
Den som vill vara vänlig mot V pekar kanske på att miljardärskatten är det som ska finansiera alla löften. För det är väl tanken? Å andra sidan – även om ingen förväntar sig siffror ned på decimalen borde den som kräver att få sitta i regering ha i alla fall något hum.
Inte Nooshi Dadgostar. ”Det är svårt att säga eftersom vi inte har en klar konstruktion”, blev svaret.
Troligtvis bygger den axelryckande strategin på förhoppningen om att motståndet mot Tidöpartierna ska räcka hela vägen till regeringsmakten. Men i en valrörelse där V ställer ultimatum om att ingå i en regering har väljarna också rätt att veta hur man har tänkt sig att politiken ska implementeras.
I årets val är 20 procent av väljarna osäkra på vad de ska rösta på. Det är en ökning från 2022 då siffran låg på 14 procent. Det är inte konstigt när partierna som i Vänsterns fall inte ger raka och ärliga besked till väljarna. När talepunkterna synas står väljaren kvar och undrar.
Ett parti som ställer hårda krav på regeringsmakt måste också kunna förklara för väljarna hur löftena ska finansieras och hur politiken ska genomföras.
Och hur någon ska vilja bilda regering med ett parti som riskerar att få besök av Lyxfällan.