Sofia Rönnow Pessah
Eurogirls. Norstedts. 383 sidor.
Alice Claps Hansen är litteraturkritiker på kultursidan.
Vad tänker du på när du hör Bryssel? EU-parlamentet? Jag tänker, i ärlighetens namn, inte på särskilt mycket alls. På sin höjd korsar några högerextremister, politiker som skickats till elefantkyrkogården och anonyma tjänstemän min hjärna innan det blir blankt. Avståndet mellan mig och maktens centrum känns ofantligt.
Jag tror inte att jag är ensam om att vara pinsamt oinsatt i EU-politikens realiteter. Och jag anar att författaren och juristen Sofia Rönnow Pessah gör samma analys. Tur då att Ronnöw Pessah, med sin nya bok ”Eurogirls”, tar på sig uppdraget att göra EU sexigt.
Eurogirls är namnet på kompisarna Mika, Eleni, Karen och Rias chattgrupp. De ses på aw på måndagarna och har gemensamt att de – av olika anledningar – försöker bygga upp nya liv, långt hemifrån. Här, i Bryssel, går det kanske att vara någon.
Omväxlande får läsaren följa Mika och Eleni när de navigerar genom tillvaron. Medan Mika rör sig genom maktens korridorer som tjänsteperson i parlamentet försöker Eleni betvinga sitt otrygga anknytningsmönster.
Som medelklassmillennial är det lätt att känna igen sig i lusten att lämna allt och driva runt i en europeisk storstad. Dricka öl, gå på klubb, bo i en ful och anonym lägenhet, bli förförd av en karismatisk italienska.
Sen passerar man 30 och en fråga biter sig fast: är det här allt? Det som var spännande vid 20 förlorar sin glans, en längtan efter att någonting ska betyda någonting på riktigt börjar gro. Mika och Eleni längtar båda efter mer autentiska liv, men lyckas inte bryta sig fria från sökandet efter andras bekräftelse.
Till slut blir självupptagenheten tröttsam, för tjejerna i Bryssel, men också för mig som läsare.
Sexigast i ”Eurogirls” är varken porträtteringen av Elenis namnlösa engångsligg eller hennes explicita, erotiska maktlekar med en högt uppsatt politikerassistent. Det är i stället spänningen som uppstår i skildringarna av det politiska intrigerandet. Mikas vardag i den politiska hetluften är inlevelsefullt gestaltad och det är lätt att förstå maktens berusning: Det kittlande i att liera sig med de stora spelarna, tänka ut strategier och spela det politiska spelet som om andra människor vore schackpjäser.
Sakta förskjuts gränserna, makten korrumperar och Mikas idealism och radikalism får ge vika åt en politisk cynism förklädd till realism. På så sätt återvänder Rönnow Pessah till teman om makt och ideologiska gråzoner från sina tidigare böcker ”Männen i mitt liv” och ”Välj mig”.
”Eurogirls” är bitvis en underhållande roman. Rönnow Pessahs språk är rappt, vardagsnära och bär på en bitsk ironi. Problemet är att boken är ojämn. Det är som om hon helst velat skildra de politiska maktkamperna medan teman som vänskap, kärlek och queerhet pliktskyldigt vävts ihop med intrigen. I upplösningen, när Brysseltillvaron oundvikligen faller samman, går karaktärerna förhållandevis helskinnade ur det hela – som om ingenting någonsin stod på spel på riktigt.