Att en kommun skryter om ett budgetöverskott samtidigt som var tredje invånare saknar en buffert på 5 000 kronor och ensamstående föräldrar inte har råd att köpa en glass till sina barn, är ett politiskt haveri. En kommuns uppgift är inte att samla pengar på hög, medan medborgarna lider. Ett överskott i kassan kombinerat med utbredd vardagsfattigdom innebär att kommunen har underinvesterat i sina egna invånare.
HD:s granskning har blottat en smärtsam verklighet i vår stad. Å ena sidan ser vi statistiken över att var tredje Landskronabo saknar en ekonomisk krockkudde. Å andra sidan ser vi det mänskliga ansiktet bakom siffrorna: mamman Martina, 32, som tvingas be mormor om hjälp bara för att kunna bjuda sin son på en glass i sommarvärmen.
Detta är inte enskilda olycksfall i arbetet, det är ett systemmisslyckande. När levnadskostnader, matpriser och hyror stiger är det föräldrar och barn som drabbas först. Att leva utan marginaler skapar en ständig klump i magen och stjäl värdigheten från vanliga arbetande människor och ensamstående.
Det är lätt för styret i stadshuset att tala om "god ekonomisk hushållning" och visa upp gröna siffror på sista raden. Men vad hjälper ett kommunalt överskott när medborgarnas egna marginaler helt har raderats ut? Skattepengar ska förvaltas med absolut respekt, men att hålla inne på resurser och samla dem på kassan samtidigt som vardagsekonomin krisar för tusentals invånare är helt felprioriterat.
I Visionpartiet vägrar vi acceptera att politiken står som passiv åskådare. Kommunens överskott och resurser måste användas där de gör nytta på riktigt.
Landskrona behöver inte fler skrytbyggen, pampiga PR-satsningar eller uppumpade sparkonton i rådhuset. Vi behöver en politik som ser invånarnas vardag och vågar investera i människor.
Sead Busuladzic, ledamot i kommunfullmäktige och partiledare för Visionpartiet