För bara några decennier sedan var Stockholm den självklara huvudstaden i Skandinavien. I dag ser vi hur Köpenhamnsregionen, genom långsiktiga och samordnade investeringar, stärker sin position medan Sverige riskerar att halka efter.
Kastrup har sedan länge etablerat sig som Nordens ledande internationella flygplats. Nu tar Danmark ytterligare steg framåt. Och det handlar inte bara om flygplatser. Det handlar om kollektivtrafik, internationella förbindelser och politisk handlingskraft. När Fehmarn Bält-förbindelsen står klar kommer en ny europeisk pulsåder att knyta samman Hamburg, Köpenhamn, Malmö, Göteborg och Oslo med snabba järnvägsförbindelser. Samtidigt byggs Köpenhamns metro ut, som redan nu går till Kastrup, och i augusti öppnar en ny tvärbana med moderna spårvagnar.
Danmark har beslutat sig för att konkurrera som nation och har samlat stat, regioner och kommuner bakom ett gemensamt mål.
Sverige behöver göra detsamma – genom att investera i bättre förbindelser med kontinenten via järnväg och via ett starkt Arlanda. Flygplatsen är inte bara en angelägenhet för Stockholm och Uppsala. Den är en motor för jobb, export, investeringar, besöksnäring och forskning i hela landet. För svenska företag är internationella direktförbindelser en avgörande konkurrensfördel. För universitet och forskningsmiljöer är god tillgänglighet en förutsättning för internationellt samarbete.
När nu SAS ger besked om en historisk satsning på 39 nya långdistansflygplan är det en tydlig signal. Investeringen sker med Köpenhamn som nav. Det innebär fler direktlinjer, fler arbetstillfällen och ökade investeringar i Danmark. Om Sverige inte agerar riskerar vi att förlora ytterligare mark.
Stockholm och Uppsala utgör tillsammans kärnan i en av Europas mest kunskapsintensiva regioner. Här finns universitet i världsklass, framstående forskning, ledande life science-miljöer såsom Kista, teknikföretag, industriföretag och många av landets huvudkontor. Regionens potential begränsas om vital infrastruktur inte håller jämna steg med utvecklingen. Vi kan inte riskera att Arlandabanan spårar ur och i värsta fall hindrar tågtrafik i veckor.
Därför efterlyser vi en nationell kraftsamling för huvudstadsregionens tillgänglighet och konkurrenskraft.
För det första måste fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm byggas enligt den tidsplan som staten avtalat om. Projektet är avgörande för att öka kapaciteten på Sveriges mest belastade järnvägssträcka och skapa bättre möjligheter för människor från hela Mälardalen och norra Sverige att nå Arlanda med tåg. Förseningar är inte acceptabla.
För det andra måste Arlandautredningens förslag genomföras fullt ut. Såsom att sänka eller avskaffa den orättvisa stationsavgiften och göra tågresandet till Sveriges viktigaste flygplats både enklare och billigare. I dag leder de höga kostnaderna till att för många väljer bilen framför tåget.
För det tredje behöver Sverige knyta samman Mälarbanan och Ostkustbanan genom en ny järnvägsförbindelse mellan Enköping och Uppsala – den så kallade Aroslänken. Det skulle ge städer som Västerås och Örebro en betydligt snabbare väg till Arlanda och samtidigt skapa en strategisk koppling mellan flygplatsen och framtida järnvägsförbindelser västerut.
För det fjärde måste en modern järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo lyftas in i nästa nationella plan för transportinfrastrukturen. Två av Nordens viktigaste huvudstäder förtjänar bättre förbindelser än i dag. En snabb och konkurrenskraftig järnväg mellan Stockholm, Arlanda, Uppsala, Västerås, Örebro, Karlstad och Oslo skulle stärka hela den nordiska arbetsmarknaden.
För det femte behöver Sverige återuppta arbetet med nya stambanor. Om vi menar allvar med att knyta Sverige närmare Europa krävs investeringar som förkortar restiderna till kontinenten och stärker järnvägens konkurrenskraft. Medan våra grannländer bygger för framtiden kan Sverige inte stanna på perrongen.
Lika beslutsamma som vi är om att stärka Arlanda måste vi vara med att minska flygets klimatpåverkan. Bättre järnvägar, fler kollektivtrafikresor, elektrifiering och fossilfria drivmedel är förutsättningar för både ökad tillgänglighet och minskade utsläpp.
Som företrädare för Sveriges största respektive fjärde största stad förväntar vi oss att nästa regering tar ett samlat ansvar för huvudstadsregionens konkurrenskraft. Det handlar ytterst om Sveriges position i Europa och världen. Sverige ska vara landet med starka internationella förbindelser, modern infrastruktur och framtidstro. Låt oss få det gjort.
Emilia Bjuggren (S), kandidat till finansborgarråd i Stockholm
Erik Pelling (S), kandidat för omval som kommunstyrelsens ordförande i Uppsala