Många partier går till val på småhus. Det enda som saknas är någonstans att bygga dem.
Vissna gräsytor och gamla industriområden kan bli nya stadsdelar med kvarterskrogar, skräddare och konditorier – och fyllas med trehjulingar, fotbollar, hängselbyxor och rullatorer. Men det finns ett stort problem: byggförbud.
Sveriges politiker verkar obekymrade över bristen på byggbar mark. Deras blickar är i stället riktade mot en viss typ av bostäder. Småhus, kallas de, och företrädare från alla delar av det politiska spektrumet verkar närmast besatta.
Tidigare i somras tog regeringen emot en rapport från Boverket som föreslog att hus på upp till 120 kvadrat ska kunna byggas utan lov. Bostadsminister Andreas Carlson (KD) såg framför sig en av de största reformerna för småhusbyggande på väldigt länge (DN 17/6).
Sedan gick Socialdemokraterna ut och lovade fler småhus åt folket. I ett villakvarter på Ekerö utanför Stockholm meddelade Mikael Damberg (S), ekonomisk-politisk talesperson, att hans parti vill se fler villor och radhus till rimliga priser (DN 17/6).
Och Moderaterna går till val på att bygga 4 000 småhus – bara i Stockholm (DN 3/8). Christofer Fjellner (M), oppositionsborgarråd, vill bland annat riva upp planerna på 7 000 lägenheter i Älvsjö – och i stället bygga 1 000 småhus.
Hus är bra och populära – sju av tio svenskar drömmer om att bo i ett. Men om målet är att skapa fler bostäder kan inte det enda medlet vara att ersätta flerfamiljshus med villor. Den politiker som tar bostadsfrågan på allvar behöver avsätta mark där det kan byggas.
I torsdags publicerades avsnittet ”Generation Bostadslös” i SVT:s satiriska samhällsserie ”Hur fan hamnade vi här?”. Programledaren Messiah Hallberg gav Lidingös kommunalråd, Daniel Källenfors (M), i uppdrag att placera ut monopolhus på en karta över Lidingö. Hans lösning var att skyffla över de röda och gröna plastpjäserna till grannkommunen Nacka. Källenfors väljare vill inte ha nya grannar – de vill ha sina grönområden i fred.
De stora förlorarna när många kommuner nu sätter stopp för bostadsbyggande är personer som vill plugga eller göra karriär i en ny stad.
Om Sveriges kommuner börjar allokera mer attraktiv byggmark till bostäder kommer det inte att dröja länge innan trehjulingar och rullatorer glider fram genom nya kvarter. Längs gatorna kan det byggas villor, radhus, bostadsrätter eller hyresrätter.
Kanske råkar till och med boendeformerna – hemska tanke – bli blandade.