Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Varje brott har ett brottsoffer. Därför bör också varje brott få betydelse när straffet bestäms. Den 13 augusti ska riksdagen ta ställning till regeringens proposition om avskaffad så kallad mängdrabatt. Moderaterna har dessutom presenterat ett vallöfte om genomförande senast 2030.
Magdalena Andersson (S) kallar Moderaternas utspel för ”desperation”, men detta är alltså inte ett infall i slutet av valrörelsen utan en fråga som regeringen har drivit under hela mandatperioden – av skäl som har att göra med att den nuvarande ordningen rimmar illa med den allmänna rättskänslan
Att avskaffa straffreduktionen för upprepad brottslighet är ett ytterligare steg för ett rättssystem med tydligare brottsoffersperspektiv.
Det nuvarande systemet utgår från den så kallade asperationsprincipen. Den innebär att när en person döms för flera brott samtidigt, bedöms det allvarligaste brottet till sitt fulla straffvärde, medan det reduceras för övriga brott. Exempelvis innebär det att någon som begått två inbrott som vardera motsvarar ett års fängelse får ett straff på lägre än två år.
Det motiveras utifrån humanitära skäl och proportionalitetstanken, det vill säga att flera mindre allvarliga gärningar inte ska bedömas som ett allvarligare brott.
Men asperationsprincipen har samtidigt inneburit att brottsoffrets rätt till upprättelse har fått träda tillbaka.
Med regeringens förslag skiftas tyngdpunkten mot mer av kumulation – att påföljder staplas – genom att ytterligare brottslighet tillåts väga tyngre vid straffmätning. Personen som begår två inbrott kan då få två års fängelse.
Regeringens initiativ innebär inte att man helt överger proportionaliteten, och en risk är att domstolarna blir restriktiva i tillämpningen eftersom en helhetsbedömning fortfarande ska göras.
Straffet ska fortfarande spegla brottens allvar, och flera mindre allvarliga gärningar ska, enligt förslaget, inte mekaniskt värderas högre än ett grovt brott. Om någon begår fem inbrott skulle inte straffet bli fem år, eftersom det skulle motsvara straffet för en grov våldtäkt, som är en avsevärt grövre gärning. Ändå skulle fängelsestraffet bli längre än i dag.
Minst lika viktig är den principiella markeringen: att samhället erkänner varje gärning och varje brottsoffer.
Med förslaget ska straffet stå i proportion till brottens allvar: grova brott ska bestraffas hårdare än många mindre allvarliga brott, samtidigt som den som begår fler brott av samma slag får ett strängare straff än den som begår färre.
Den ordningen skulle likväl innebära att man visar större respekt för brottsoffren. Det är nämligen inte bara exempelvis fängelsestraffets längd som spelar roll. Minst lika viktig är den principiella markeringen: att samhället erkänner varje gärning och varje brottsoffer.
Socialdemokraterna vill, trots sin kritik mot Moderaterna, också begränsa straffreduktionen, men endast för sexual- och våldsbrott. Det lämnar fortfarande stora delar av den flerfaldiga brottsligheten utanför.
Mer befogad är den kritik som har riktats mot genomförandet. Kriminalvården uppskattar att kostnaden för att genomföra samtliga straffreformer skulle vara flera miljarder kronor per år fram till 2040.
Kriminalvården är i dag underdimensionerad, men kapacitetsbristen är ytterst en fråga om resurser och politiska prioriteringar. Det är ett ansvar som följer av reformen – inte ett argument mot den.
Att behålla straffreduktionen för flerfaldig brottslighet medför nämligen också kännbara konsekvenser. Förtroendet för rättsstaten har också ett pris.