För sex år sedan beslutade politikerna i Göteborgs stad en plan mot rasism. Planen innefattar konkreta åtgärdsförslag och är en del av stadens arbete för mänskliga rättigheter, målet är en stad fri från rasism. Från fackligt håll tycker vi att planen är bra, men en plan får inte bara vara ett papper utan åtgärder.
Det antirasistiska arbete som tjänstepersoner i Göteborgs Stad utför är baserat på evidensbaserad forskning, ändå tycker några politiker att de vet hur det praktiska arbetet ska genomföras. Vi menar att politiken ska sätta ramarna, besluta om uppdragen men aldrig detaljstyra.
Politikerna i staden är vår arbetsgivare och som tjänstepersoner står vi inför ett stort problem när några av de som är satta att värna vår arbetsmiljö och skydda oss mot kränkningar och trakasserier också är de som är med och bidrar till vår utsatthet.
Stödet från arbetsgivaren har varit alldeles för långsamt och det har hanterats som en kommunikationsfråga i stället för vad det faktiskt är, en arbetsmiljöfråga där arbetsgivarens ansvar är långtgående. Göteborgs stad brister i sitt arbetsmiljöansvar när enskilda medarbetare utsätts för förlöjliganden, hot och trakasserier. Eftersom detta inte är en engångshändelse måste vi säga ifrån.
Mönstret är att Göteborgs stad reagerar först när frågor blir tillräckligt obekväma, mediala eller lyfts tillräckligt högt upp i organisationen.
Mönstret är att Göteborgs stad reagerar först när frågor blir tillräckligt obekväma, mediala eller lyfts tillräckligt högt upp i organisationen. Det är inte ett hållbart sätt att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete eller antirasistiskt arbete. När en medarbetare får ett uppdrag och sedan hängs ut i sociala medier för att ha gjort sitt jobb, utan att staden tar sitt ansvar så har vi stora problem. Det är inte rimligt att arbetsgivaren är tyst och skyller på att de inte går in i saker som är politiska.
Tystnaden från arbetsgivaren uppfattas av medarbetarna som att det är de själva som får bära ansvaret för det arbete som kommunfullmäktige beslutat ska genomföras. Tystnaden skickar en farlig signal till andra medarbetare; ta gärna på dig ansvar för svåra frågor, men räkna inte med att organisationen står bakom dig när det blåser.
Arbetet med att värna mänskliga rättigheter och att motverka rasism och diskriminering i samhället är inte en enkel uppgift, vare sig för en enskild medarbetare eller för Göteborg stad som organisation. Arbetsgivaren måste inse att det arbetet kan ske i kraftig motvind vilket kräver en stabil organisation som är rustad med det i beaktande.
Inte ett kommunikationsproblem
Vi värnar åsikts- och yttrandefrihet i Sverige och självklart håller inte alla invånare med om allt som staden lägger sina resurser på. Samtidigt är den offentliga makten enligt lag skyldig att motverka rasism och andra former av diskriminering i samhället. Så när stadens anställda blir utsatta för personangrepp, uthängda i media och får ta emot hat endast för att de utför sina arbetsuppgifter enligt lagens krav, anser vi att arbetsgivaren är skyldig att kraftfullt markera mot detta och skyndsamt säkra arbetsmiljön för sina anställda. Staden har ett långtgående ansvar i att förebygga att den typen av situationer ens uppstår.
Akademikerförbundet SSR i Göteborgs stad kräver därför att Göteborgs stad:
- Säkerställer att medarbetare som tar på sig uppdrag kopplade till rasism, diskriminering, hbtqi-frågor och andra minoritetsfrågor får ett tydligt mandat och stöd från arbetsgivaren.
- Behandlar hat och hot mot anställda som en arbetsmiljöfråga, inte som ett kommunikationsproblem.
- Stärker beredskapen och utformar en handlingsplan för hur arbetsgivaren ska agera när anställda utsätts för hat, hot, förlöjliganden eller uthängningar på grund av sitt arbete.
- Gör det tydligt att antirasistiskt arbete inte är ett sidoprojekt, utan en del av stadens ansvar som arbetsgivare och samhällsaktör.
Vi är ett partipolitiskt obundet fackförbund, men våra medlemmars arbetsmiljö är politisk och därför kommer vi att kräva mer av politiken. Göteborg stad måste kunna skilja mellan att bemöta en politisk debatt och att skydda sina medarbetare. Att stå upp för arbetsmiljön är inte partipolitik. Medarbetare som tar ansvar för svåra frågor ska inte behöva stå ensamma när hatet kommer.
Ulrika Byström, huvudskyddsombud Akademikerförbundet SSR Göteborg