Försvarspakten mellan Turkiet, Pakistan och Saudiarabien genererar stora rubriker i regionen, men det skulle förvåna om den håller vad den lovar. Den nya alliansen har redan fått en het potatis på sitt bord, när Jemens huthier lamslår den saudiska sjöfarten i Röda havet.
De tre länderna, som alla står nära USA, uppger att deras pakt har en punkt som liknar Natos paragraf 5, där medlemmarna lovar att rycka till varandras undsättning i händelse av angrepp utifrån. Detta ska dock tas med en nypa salt: det är inte troligt att Turkiet skulle ge sig in i ett krig mellan Pakistan och Indien. Lika osannolikt är det att saudierna skulle ge sig i leken om Israel och Turkiet ryker ihop i Syrien.
Det som fört de tre samman är de kallduschar som Irankriget bjudit på. Alla de tre staterna ser sig som sunnimuslimska stormakter, och deras ledare hade knappast sörjt om USA satt Irans aggressiva shiaregim på plats. Men nu när kriget ser ut att gå tvärtom, med ett försvagat USA och ett allt djärvare iranskt Revolutionsgarde, är det klart att alla regionens stater måste se sig om efter allierade. De kommer alla att tvingas förhandla med Iran, som nu helt eller delvis blockerar bägge de strategiska sund där gulfstaternas energi når världsmarknaderna. Enade kommer de att väga tyngre diplomatiskt under manglingar med Iran.
Saudiarabien och Pakistan har sedan länge ett nära samarbete, med pakistanskt stridsflyg och markstyrkor permanent posterade på saudiska baser. Turkiet var till nyligen öppet fientligt mot Saudiarabien, efter att en saudisk regimkritiker, Jamal Khashoggi, mördats på det saudiska konsulatet i Istanbul 2018. Fyra år senare, under en svår ekonomisk kris i Turkiet, förlät president Recep Tayyip Erdogan den saudiske kronprinsen Muhammad bin Salman, som av allt att döma gett order om mordet. I gengäld lät kronprinsen saudiska krediter och investeringar regna över Turkiet.
Turkiets utrikesminister Hakan Fidan säger nu att även Egypten, den starkaste arabiska militärmakten, står på tur att ansluta sig till pakten. Om detta sker så rör det sig om en radikal förändring, efter åratal av ont blod mellan regimerna i Kairo – det Muslimska brödraskapets dödsfiende – och Ankara, brödraskapets entusiastiske gynnare.
Inte bara Iran kommer att tvingas ta hänsyn till den nya konstellationen, utan också USA och Israel. Om den nya sunniunionen skulle lyckas övertala Donald Trump att ingripa mot övergreppen på Västbanken blir det en utmaning för Israels allt mer isolerade nationalistkoalition.