Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den som inte kan få nog av livet är i gott, eller åtminstone kapitalstarkt, sällskap dessa dagar. Ultrarika entreprenörer i framför allt techbranschen, med visioner om en väsentligt mer långvarig existens, har genom ansenliga investeringar hjälpt till att bygga upp en industri kring radikal livsförlängning. Önskan att skjuta upp döden har förstås funnits länge, men enligt somliga har utvecklingen nu nått en punkt där det inte längre framstår som en ren fantasi. Kanske kommer vi – eller de välbärgade av oss – att kunna leva avsevärt längre inom en inte alltför avlägsen framtid.
Vad innebär denna utveckling för vårt förhållande till för tidiga dödsfall? Framflyttandet av den bortre gränsen för en människas liv med hjälp av medicin och teknik förändrar inte det faktum att vi kan stryka med på mer oförutsägbara sätt, till följd av en olycka, naturens nycker eller något våldsdåd. Och i takt med att våra liv blir längre finns det mer att förlora på att gå en sådan plötslig död till mötes. En biverkning av den accelererande ökningen av vår livslängd tycks därför vara en förhöjd risk för en tragisk död, som tar ifrån oss mer än den någonsin tidigare har kunnat göra.