Malmö FF är mitt uppe i en föryngringsprocess och mot Degerfors ställde Gaute Helstrup ut en startelva där hälften av spelarna var under 20 år.
Samtidigt saknades flera tunga pjäser på grund av skador eller avstängningar.
Det slutade med en tung förlust mot allsvenskans formsvagaste laget.
Sead Haksabanovic, MFF:s bäste spelare i år, var mycket besviken efteråt.
– Du spelar i Malmö, du kan inte bara ställa ut skorna och tro att allting löser sig, utan du måste göra jobbet själv, säger 27-åringen.
”Vi känner att det är ett trauma”
MFF har förlorat fem av sina åtta hemmamatcher i årets allsvenska.
– Jag vet inte om det är att folk blir nervösa så fort. Det känns som att varje gång vi spelar hemma släpper vi in första målet. Det är såklart inte bra men vi börjar också hänga med huvudena. Vi känner att det är ett trauma typ: ”nu gjorde de mål, vad jobbigt, nu får vi fansen emot oss”. Men du spelar i MFF och då måste du kunna ha hjärta och visa att jag vill vara här och jag vill spela i MFF.
– Ja, de gjorde mål men det är vi som spelar hemma. Vi ska köra över dem ändå. Så det kan vara mycket att folk känner pressen.
Saknas det ledartyper på planen?
– Det är inte lätt att spela i MFF och det är många unga som får ta stort ansvar. Men vi har ledare i sådana som Erik (Botheim), Robin (Olsen), Jens (Stryger) och mig. Vi kan bara göra så mycket vi kan. Vi kan inte sätta oss i deras position och spela åt dem. Man måste kunna ta ansvar även om man är ung. Man är här av en anledning. Om du är bra nog för att spela så visa det.
– Så om det saknas ledare? Absolut inte. Vi måste alla se oss själva i spegeln och säga att vi måste göra det bättre.
Skrek åt Frejd Pålsson
Är det frustrerande för dig som en av ledarna att det inte är fler som är med och drar?
– Jo, men det tycker jag. Man ser väl det på planen ibland att jag blir väldigt frustrerad. När Malte (Frejd Pålsson) slog en passning till deras nummer elva så att han blev helt fri skrek jag på honom ”kom igen, höj dig!”. Då hängde han med huvudet lite. Visst, jag kanske ger honom fel signaler och skriker på fel sätt men jag vill ha ut det bästa av honom. Jag vet att han är mycket bättre än så.
Haksabanovic funderar högt hur de yngre tar kritik.
– I vissa lägen känns det som att de tar det på fel sätt. Sen kan jag såklart ändra mitt kroppsspråk. Men de vet att jag älskar dem och bara vill dem väl, så jag hoppas att de tar det på rätt sätt.
– Jag försöker pusha. Ibland lite för mycket. Men det är så man lär sig. De unga ska inte ha det för bra. Man får pusha dem så mycket det går. Det är inte för att trycka ner dem utan för att de ska kunna ta det och bli bättre, säger Haksabanovic.